Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hållfasthetsprov
Mekaniska prov. Hållfasthetsprov
I stor utsträckning användes hållfast?
hetsprov för kontroll av, att materialet
har vissa på förhand bestämda egenskaper
(kontrollprov). För en konstruktör har
hållfasthetsprovet sin stora betydelse ge?
nom att skaffa underlag för beräkningar.
I många fall är därvid spänningstillstån?
det så komplicerat, att provningens första
uppgift blir att bestämma spänningens
storlek i olika lägen och riktningar, vilket
i viss mån kan ske på modeller (s. 20).
Hållfasthetsprov utföras ofta ej under
samma betingelser, som komma att gälla
för materialet i praktiken, tvärtom efter?
strävas ofta en renodling av provmetoder?
na, så att talvärden erhållas för möjligaste
entydiga egenskaper och med användning
av minsta möjliga materialmängd.
Valet av provningsmetod rättar sig ej
blott efter den belastningsart, som kom?
mer att gälla för materialet i praktiken,
utan av provningstekniska skäl även efter
materialets art. Medan för många mate?
rial, som metaller och textilier, dragprovet
är det naturliga och viktigaste hållfasthets?
provet, är för andra material, som sten
och trä, böj? och tryckproven vanligast.
Ett materials brotthållfasthet är ej kon?
stant under alla förhållanden utan beroende
förutom av materialet som sådant även av
dimensionen, utformningen, anvisningar,
ytbeskaffenhet, belastningsart, driftsbe?
tingelser (ex. fuktighet), temperatur och
med tiden fortskridande inre föränd?
ringar.1 Det tillkommer därför hållfast?
hetsprovningen att även bestämma dessa
faktorers inverkan på hållfastheten. Det
blir sedan hållfasthetslärans uppgift att
utnyttja de erhållna talvärdena vid de
starkt varierande förhållanden under vilka
materialet kan komma att användas i prak?
tiken. I många fall är det dock ej möjligt
att noggrant hållfasthetsberäkna en detalj
ens med kännedom om spänningsförhål?
landen och materialegenskaper m. m. utan
enda utvägen är att göra en driftstrogen
provbelastning, ev. till brott.2
Alla yttre belastningar framkalla ett
inre spänningstillstånd. Med avseende på
spänningarnas karaktär kan man skilja
mellan:
1. Tidsbetingade påkänningar.
a) Statiska (vilande, dragande) påkän?
ningar.
b) Dynamiska (slag?, schock?) påkän?
ningar.
c) Växlande (utmattnings?) påkänningar.
2. Geometriskt betingade påkänningar.
Dessa kunna indelas så som framgår
av tab. 2:7.
Överstiga spänningarna den förhanden?
varande brotthållfastheten sker brott. En
del material brista först efter plastisk form?
ändring, »sega» material, andra brista
utan eller efter obetydlig plastisk form?
ändring, »spröda» material. Seghet och
sprödhet äro emellertid relativa begrepp
och få ej uppfattas som enbart beroende
av materialet. De äro även beroende
av belastningshastighet, spänningstillstånd,
spänningsfördelning samt temperatur.
Formändringen behöver alltid en viss tid
för att utbildas och står ej denna till för?
Tab. Geometriskt betingade spän=
ningar åskådliggjorda genom största och
minsta huvudspänningen.
Allsidigt tryck Linjärt tryck Skjuv* ning Linjär dragning Allsidig dragning
Elastisk kompressibilitet Tryck? hållfasthet Skjuv? (vridnings?) hållfasthet Drag? hållfasthet Kohesions? hållfasthet
1 Resultat av hållfasthetsprov äro ej entydiga, om ej alla faktorer angivas, som kunna
tänkas inverka på resultatet.
2 Thum, A., W. Bautz. Die Gestaltfestigkeit. Ståhl und Eisen 1935, s. 1025—1029.
MATERIALLÄRA
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
