- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 5. Material. Byggnad. Värme och sanitet /
176

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOPPAR OGH KOPPARLEGERINGAR

beställning. Mässingrör tillverkas vanligen
av mässing med 60 % Cu och 1 % Pb
eller 63 % Cu med lägre Pbshalt. Ur
korrosionssynpunkt böra rören ha glatt
inneryta och vara löpta.

För rör, som skola uppdornas, håller
man sig till legeringar med högre Cu-halt
såsom 63 och 67 %?ig. Även ett mycket
stort antal andra mässinglegeringar an*
vändes till rör. Rör levereras antingen
glödgade eller kalldragna till olika hård?
het med efterföljande löpning för und?
vikande av spänningssprickning.

Mässingtråd. Mässingtråd tillverkas av
alla normala legeringar med 58—90 % Cu

1 alla dim. från några hundradels till ca 10
mm diam. Den vanligaste legeringen inne?
håller 63 % Cu. Den 58 %?iga legeringen
användes endast för grövre trådar ned till

2 mm diam. Skall tråden bearbetas med
skärande verktyg, användes blylegerad
mässing. Tråd levereras glödgad eller kall?
dragen till olika hårdhet. Den levereras i
ringar och vid mindre diam. även på spolar.

De viktigaste mässinglegeringarnas egen?
skaper och användning framgå av tab.
6:5-6:7.

Specialmässing. Genom tillsats av andra
metaller kan mässing erhållas med för?
bättrade egenskaper beträffande hållfast?
het, korrosion, bearbetbarhet och gjut?
ning. De vanligaste tillsatserna äro:
aluminium (6), mangan (0,s), järn (0,9),
tenn (2), nickel (—1,2), bly (1), kisel (10).
Guillets koefficienter för resp. ämnen,,
vilka ånge den relativa inverkan på struk?
turen i förhållande till zink och med vil?
kas hjälp strukturen approximativt kan
bestämmas, återfinnas inom parenteserna.

Inverkan av aluminium. Aluminium för?
bättrar korrosionsmotståndet och ökar
hållfastheten och hårdheten men även
sprödheten samt försämrar i de flesta fall
gjutegenskaperna. Korrosionsförbättringen
stiger snabbt med aluminiumhalten upp till
1 % aluminium och sedan långsammare.
De vanligaste legeringarna ligga inom om?
rådet 55—60 % koppar, då approximativt
gäller för glödgat tillstånd, att varje pro?
cent aluminium ökar hållfastheten med ca
10 kgf/mm2 och sänker tänjbarheten med
5 enheter i procenttalet.

Inverkan av mangan. För legeringsområdet
55—60 % koppar ökar hållfastheten med

ca 1 kgf/mm2 per procent mangan. Tänj?
barheten däremot förbättras med ca 5 en?
heter i procenttalet för en mangantillsats
av 1 % för att därefter vid ytterligare till?
sats minska. Vid 2 % tillsats är tänjbar?
heten lika med utgångsvärdet och vid 5 %
tillsats är tänjbarheten 5 enheter mindre.
Mangantillsatsens försämrande inverkan
på förlängningen kan neutraliseras genom
samtidig tillsats av andra ämnen, exempel?
vis järn.

Inverkan av järn. Järn tillsatser upp till 1,5
à 2 % förbättra de mekaniska egenska?
pernå speciellt ifråga om tänjbarheten och
inverka i hög grad kornförminskande.
Järn är en mycket besvärlig tillsats och
bildar ofta stålhårda inneslutningar, som
menligt inverka på hållfasthetsegenska?
pernå. För att motverka detta och för att
ytterligare förbättra hållfasthetsegenska?
pernå tillsättes järnet ofta tillsammans med
andra metaller spec. mangan. För hög järn?
halt nedsätter korrosionsbeständigheten.

Inverkan av tenn. En tenntillsats upp till
ca 1 % inverkar fördelaktigt på såväl håll?
fasthets? som korrosionsegenskaperna, un?
der det att högre tennhalter i hög grad
nedsätta mässingens tänjbarhet och kon?
traktion och ökar sprödheten. Motsva?
rande brottgränsökning som vid tillsats
av tenn men med samtidigt bättre tänjbar?
hetsvärden, erhålles genom andra ämnen,
exempelvis den billigare metallen kisel, som
i nya legeringar därför fått ersätta tenn.

Inverkan av nickel. Nickel ökar tänjbar?
heten, slagsegheten, varmhållfastheten, tät?
heten och korrosionsbeständigheten. a?kri?
stallens hårdhet påverkas föga av nickel,
medan däremot /??kristallens starkt ökar.
Vid gjutgodslegeringar användes ofta en
eller ett par % Ni i kvalitetsförbättrande
syfte. Vid smideslegeringar är Ni?tillsats
mera sällsynt. Legeringar med 10—25 %
Ni räknas ofta till en särskild grupp be?
nämnd nysilver och behandlas nedan un?
der »kopparnickel och nysilver».

Inverkan av bly. Vid halter upp till ca 0,5
% är är bly i fin fördelning utan skadlig
inverkan på draghållfasthet, sträckgräns
och tänjbarhet. Bly förbättrar i väsentlig
utsträckning mässingens bearbetbarhet med
skärande verktyg. I mässing, avsedd för
kraftig kallbearbetning, måste blymängden
hållas låg. Den befordrar tendensen att
spricka vid snabb upphettning, s. k. »fire?

176

INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/5/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free