Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Molybden, vanadin, titan, nickel, kobolt
resten järn. Aluminotermiskt framställd
ferrotitan är kolfri och håller 30—40%
titan, 4—10 % aluminium och resten järn.
Vid tillsats till järn och stål för olika
ändamål användes titan endast i låga hal*
ter. Titan har desoxiderande verkan, bin*
der kväve i stålet samt förebygger korn*
gränsfrätning i vissa rostfria stål. Titan*
karbid användes i vissa hårdmetaller (se
detta avsnitt).
Nickel
Vid inlegering i järn och stål använ*
des nickel som nämnts i form av prak*
tiskt taget ren metall. Det viktigaste nickel*
mineralet är pentlandit, ett sulfidmineral
av nickel och järn, vanligen förekommande
insprängt i magnetkis. Malmen håller dess*
utom ofta kopparkis. Ett annat nickelmi*
neral, ehuru av mindre betydelse, är gar*
nierit. De största nickelfyndigheterna fin*
nas i Kanada. Därnäst i storlek kommer
troligen den finska Petsamofyndigheten.
Betydande fyndigheter finnas även i Nya
Caledonien, Sydafrika och Ryssland. I
Sverige finnas flera små och relativt fat*
tiga fyndigheter, såsom Kleva, Kuså, m. fi.,
vilka dock icke äro brytvärda under nor*
mala tider. I Västerbotten har Boliden*
bolaget brutit en liten nyligen upptäckt
fyndighet. Metallen framställes i allmän*
het genom en kombination av smält*
metoder och kemiska metoder. Gemen
samt för alla framställningssätten äro
de första momenten, nämligen röstning,
skärstenssmältning och efterföljande kon*
centrationsblåsning i koverter. Den här*
vid erhållna s kärstenen rostas och la*
kas, varvid kopparn går i lösning. Åter*
stöden smältes med antracit i elektrisk
ugn, varvid en kopparhaltig nickel erhål*
les, som sedan renas genom elektrolys.
Slutprodukten håller ca 99,9 % nickel. I
Sverige har icke förekommit någon nickel*
produktion sedan första världskriget och
då endast i mycket ringa omfattning. Un
der andra världskriget utvanns dock en
viss mängd nickel ur Bolidenmalm. I han*
deln förekommande nickel är till över*
vägande del framställd genom elektrolys
(elektrolytnickel) och levereras i form av
plattor. Nickel framställd enligt andra
metoder förekommer även i handeln i
form av runda kulor ävensom i form
av små kuber. Nickel är en nästan sil*
vervit, glänsande metall, tämligen hård
och hållfast samt jämförelsevis bestän*
dig mot atmosfärilier. Nickel har fått
stor användning som legeringsmetall i
högvärdigt stål för krigsmaterial, auto*
mobilmaterial, flygmaskinsmaterial etc.
Som förut nämnts är nickel en viktig
beståndsdel i vissa rostfria stål. Nickel*
stål med 36—30 % nickel och resten järn
går under benämningen Invar och har vär*
meutvidgningskoefficient nära noll. Inom
förnicklingstekniken förbrukas betydande
kvantiteter nickel.
Kobolt
Liksom nickel införes även kobolt i
järn och stål i form av praktiskt taget
ren metall. Kobolt hör till de i naturen
mindre vanliga metallerna. I små mängder
förekommer den icke så sällan i komplexa
malmer tillsammans med nickel. Rika ko*
boltförekomster finnes endast ett fåtal,
vilka samtidigt äro koppar* och oftast
nickelförande. De största kända fyndig*
heterna äro belägna i Belgiska Kongo
(Katanga), Nord*Rhodesia, Franska Ma*
rocko och Burma. I Europa brytas icke
längre några egentliga koboltmalmer. I
Finland utvinnes dock en icke obetyd*
lig kvantitet kobolt vid bearbetning av
den kobolthaltiga kopparmalmen vid Outo*
kumpu. Även Bolidenmalmen håller en låg
halt av kobolt, som utvinnes. På grund av
de komplexa koboltmalmernas varierande
sammansättning ha speciella behandlings*
metoder måst utarbetas för varje malm*
förekomst. Efter ett flertal operationer av
kemisk*metallurgisk art erhåller man ko*
bolt i form av oxid, varur koboltmetall
till sist framställes genom upphettning av
små briketter av oxid i blandning med
kolhaltigt material i reducerande atmosfär,
varvid s. k. tärningskobolt erhålles. I han*
deln förekommer kobolt även i form av
koboltsvamp. Kobolt har metalliskt ut*
seende och matt grå brottyta samt är be*
ständig mot atmosfärilier. I övrigt liknar
den mycket nickel. Kobolt användes som
legeringsmetall i magnetstål, vissa snabb*
stål, etc. I de moderna s. k. hårdmetallerna
ingår kobolt som hjälpmetall tillsammans
med volframkarbid, titankarbid m. fi. (se
hårdmetaller).
Fosfor
Utgångsmaterial är apatit (kalciumfos*
fat), varav betydande förekomster fin*
nas i Algeriet, på Kola*halvön etc. Även
MATERIALLÄRA
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
