Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fibrernas ursprung och kvaliteter
ning som 5 A, 4 A, 3 A, 2 A, A/B, B, C I,
C II, D I, D II, E I, E II och F. Inom inter*
nationella ylleföreningen pågick före världs*
kriget arbeten på en internationell stån*
dard för klassificering av ullfinleken,
grundad på bestämning av ullens medel*
diameter. Förslag till normer ha framlagts,
innehållande följande 15 kvaliteter. Se ta*
bell 21:2.
Ull med medeldiameter upp till 25
brukar betecknas som merino och grövre
ull som crossbred. Ull, finare än 64 s, bru*
kar ofta kallas »botany» efter Botany bay
i Australien.
Utom finleken är även längd, jämnhet,
mjukhet etc. av betydelse och en viss hän*
syn till dessa egenskaper tas även vid kva*
litetsbedömning.
Genom upprivning av yllegarner och
vävnader återvinnes ull, som, ofta i bland*
ning med ny ull, kan spinnas till garn.
Av denna s. k. konstull, eller shoddy, fin*
nas olika kvaliteter, såsom fint stickylle
(berlins), grovt stickylle (stockings), kam*
garn (tibet, merino) av merinokvalitet, che*
viot från kamgarn av crossbredkvalitet,
och mungo av valkade vävnader. Sämst är
mungo, som är mycket kortfibrig.
Skinnull är ull som tages från skinnen
av slaktade får. Dödull erhålles från fällar
av självdöda får. Den är av låg kvalitet.
Lammull erhålles från lamm. Klippas ej
lammen förr än de blivit fullväxta, kallas
ullen hog eller teg.
Getull erhålles från olika getraser. Den
vanliga geten lämnar grova, raka hår, som
ha ringa betydelse för textilindustrin. Vik*
tigare är mohairull, som erhålles från an*
gorageten. Större producenter därav äro
Mindre Asien, Kaplandet och Förenta
Staterna. Mohairullen är lång, vågig och
glansig. Kaschmirull erhålles från de inre
bergiga delarna av Asien. Det är den fina
bottenullen från en del där levande get*
raser. Den är i finlek jämställd med den
finaste fårullen. Produktionen är liten och
produkten får närmast betraktas som en
lyxvara.
Kamelen har hårbeklädnad av ull* och
täckhår. Ullen (bottenullen), som fälles
varje år, är fin och mjuk. Den användes
huvudsakligen till trikåvävnader. Av täck*
håren tillverkas mattor samt maskinrem*
mar. I Sydamerika finnas alpacka och
vikunja, som lämna ull, den förra en
mohairliknande produkt och den senare
en mycket fin ull.
Nöthår äro korta och raka. De använ*
das huvudsakligen till grövre mattor och
för isoleringsfiltar.
Har* och kaninhår användas för till*
verkning av hattar.
Angorakaninens hår, som äro relativt
långa, spinnas till garn, som huvudsak*
ligen användas för trikåvaror.
En tekniskt betydelsefull egenskap hos
en del djurhår är valkförmågan, dvs. egen*
skapen hos vävnader av håren att genom
mekanisk bearbetning i fuktigt tillstånd
vanligen under tillsats av tvål eller också
syra krympa starkt och därigenom bli
tjockare och tätare, så att till slut de en*
skilda trådarna i väven icke längre kunna
urskiljas på ytan. Denna egenskap anses
i första hand bero på epidermisfjällen,
som täcka hårens yta. Ju bättre dessa äro
utvecklade, desto lättare är valkningen.
Men även fibrernas finlek och längd spela
roll. Längre och finare fibrer valkas under
i övrigt lika förhållanden bättre än kor*
tare och grövre. Valkförmågan är sålunda
stor hos fina fårullsorter, hår från angöra*
kanin, hare och kanin, men mindre god
till dålig hos grov fårull och mohair.
b) Naturligt silke erhålles dels av den
odlade mullbärssilkefjärilens och dels av
vissa vilda silkesfjärilars kokonger. Mest
betydelsefullt är mullbärssilket från fjä*
rilen Bombyx mori och tussasilke från
olika tussaspinnare, Antherea mylitta och
A. pernyi.
Mullbärssilket eller »äkta silke» produ*
ceras till en mängd av ca 60 000 ton per
år, varav i Japan drygt hälften och i Kina
ca en fjärdedel. Övriga producenter äro
Italien och Frankrike. Från kokongerna
med en sammanhängande trådlängd av
ca 3 500—4 000 m kan avhasplas (spin*
nas) endast ca 500—800 m långa samman*
hängande trådar. Vid hasplingen samman*
föras ca 3—8 råsilkefibrer från samma
antal kokonger, varvid erhålles s. k. grè*
gesilke. Detta klassificeras efter finlek,
jämnhet och renhet. Genom tvinning till*
verkas av grègesilket organsin* eller varp*
silke, varvid grègetrådarna först ges en
försnodd (300—800 varv per m), varefter
två à tre tvinnas med ca 450—525 varv per
m. Mycket hårdsnott organsinsilke, 1 000—
— 1 200 varv per m, är grenadin. Tram*
eller väftsilke tillverkas av grègesilke utan
försnodd och med en tvinsnodd av 80—120
varv per m och trikåsilke med ca 200—250
varv per m. För särskilda ändamål snos
MATERIALLÄRA
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
