Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILMATERIAL
silket hårdare, t. ex. crepesilke, med
2 000—4 000 varv per m.
Dessa råsilkegarner innehålla fibroin?
fibrer, sammanklibbade av sidenlimmet
(sericin). Fibroinet utgör ca 75 % och
sericinet ca 25 % av råsilkets vikt. I väv?
nåder förekommer silket vanligen som
avkokt, dvs. silke, som genom kokning
med tvållösningar helt (cuite silke) eller
delvis (souplesilke) befriats från sericin.
Avfallssilke, som erhålles dels i form av
kokonger, som icke kunna avhasplas, t. ex.
dubbelkokonger och genombrutna ko*
konger samt resterna av kokongerna efter
avhaspling så långt som möjligt, bearbetas
i viss omfattning till s. k. schappesilke i
form av 5—9 cm långa fibrer, vilka spin?
nas till garn. Vid spinningen erhålles kort?
fibrigare avfall, s. k. bourettesilke, som i
sin tur spinnes till grova garner.
Tussasilket är grövre och mörkare till
färgen än mullbärssilket. Tussakokongerna
äro ofta svåra att avhaspla, varför en stor
del därav torde spinnas som avfallssilke.
Tussagrègen användes för tillverkning av
shantung, som i handeln ofta benämnes
råsidenväv.
Mineralfibrer
Från mineralriket erhålles asbest, som
har viss betydelse för tillverkning av
grova, eldfasta vävnader. Det finnes flera
slag av asbest. För textilindustrin är ser?
pentinasbest viktigast. Den spinnes van?
ligen tillsammans med bomull, som sedan
borttages genom upphettning, om så er?
fordras.
II. Konstfibrer
a. b) Cellulosa= och cellulosaestevkonst=
fibrer. Konstsilke tillverkades först av
fransmannn Chardonnet. Han nitrerade
cellulosa, löste nitrocellulosan i alkohol*
eter. Lösningen sprutades ut genom fina
munstycken, varefter lösningsmedlet fick
avdunsta och nitrocellulosan erhölls i en
fin tråd (fiber). Denna kunde sedan denit*
reras. Detta s. k. nitratsilke eller Char?
donnet?silke tillverkas icke numera. Man
har nämligen funnit andra metoder att
överföra cellulosan i en för konstsilketill?
verkning lämplig lösning. För närva?
rande tillämpas tre olika förfaringssätt,
nämligen viskos?, koppar? och acetatmeto?
den. Viskosmetoden är billigast och enligt
den tillverkas ca 90 % av allt konstsilke.
Såsom råmaterial användes nästan uteslu?
tände blekt sulfitcellulosa. Den behandlas
först vid vanlig temp. med 18 %?ig NaOH?
lösning, varvid alkalicellulosa bildas. Över?
skottet av alkali pressas ur massan och
den finfördelas i kvarnar. Efter någon tids
»mogning» tillsättes 30—35 % kolsvavla,
varvid bildas cellulosaxantogenat,
som löses i utspädd natriumhydroxidlös?
ning. Den så erhållna viskoslösningen filt?
reras och får mogna, varvid viskositeten
sjunker. Därpå pressas lösningen ut genom
spinnmunstycken, vari finnes ett större
antal fina hål. Munstycket befinner sig
nere i ett fällningsbad, vanligen bestående
av svavelsyrehaltig natriumsulfatlösning.
Samtliga fibrer från ett munstycke förenas
sedan de koagulerat till en tråd, tvättas,
upplindas, sköljas och torkas. Vid kop?
parmetoden löses cellulosan, vanligen
bomull, i kopparoxidammoniak (Schwei?
zers reagens). Acetatsilke erhålles av ace?
tylerad cellulosa, som löses i organiska
lösningsmedel, t. ex. alkohol?aceton.
Fina konstsilkesorter sträckspinnas, dvs.
cellulosalösningen pressas ut genom rela?
tivt grova hål och sträckes sedan ut till
önskad finlek innan tråden hunnit koa?
gulera. Sträckspunnet silke är starkare,
men mindre tänjbart, än det icke sträck?
spunna, vilket anses bero på att cellulosa?
micellerna gjtnom sträckningen bättre
orientera sig i fiberns längdriktning än vid
vanlig spinning.
Den vanligaste enkelfiberfinleken är
3—4 denier (se s. 279). Kopparsilket, som
normalt sträckspinnes, är oftast finfibri?
gare än viskossilket. Kvaliteter med ner
till 1 denier förekomma. I vått tillstånd är
draghållfastheten hos kopparsilke vanligen
ca 55—65 %, hos viskossilke 45—55 %
och acetatsilke ca 60—70 % av densamma
hos fibrerna i lufttorrt tillstånd vid 65 %
relativ luftfuktighet. Acetatsilket är sva?
gare än de övriga i torrt tillstånd. Vävna?
der därav ha mindre benägenhet att
skrynklas än väv av vanligt viskos? och
kopparsilke. Genom impregnering av dessa
silken med konsthartser, framför allt kar?
bamidharts, kan denna benägenhet att
skrynklas i hög grad minskas (anticrease?
förfarandet).
272
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
