Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLASTMATERIAL
rande ämnena är tre* eller flerfunktionellt,
uppkommer ett i rymden förgrenat molé*
kylkomplex. Exempel på sådana hartser
äro bakelit, karbamid* och melaminharts
samt alkyderna. Väl genomhärdade äro
dessa osmältbara och olösliga i praktiskt
taget alla lösningsmedel.
Termoplastiska massor. De termoplastiska
hartserna ha i allmänhet inte sådan be*
skaffenhet, att de kunna användas utan
vidare. De måste så att säga »legeras» med
ett mjukningsmedel för att de skola få god
formbarhet och elasticitet. Som mjuk*
ningsmedel lämpa sig företrädesvis hög*
kokande lösningsmedel, t. ex. feta oljor,
ftalsyreestrar och fenylfosfater. Inbland*
ningen av mjukningsmedel medför emel*
lertid också nackdelar, bl. a. att materia*
let tenderar att bli sprött i den mån mjuk*
ningsmedlet avdunstar. Detta har också
ett i regel ogynnsamt inflytande på de
elektriska egenskaperna.
De termoplastiska hartserna utnyttjas
för framställning av konstfibrer (t. ex.
konstsilke, cellull, nylon), folier (såsom
cellofan samt acetat* och polystyrolfolier),
konstgummi (neopren, buna), sprut* och
gjutmassor, oftast i förening med mjuk*
ningsmedel (t. ex. celluloid, cellon, troli*
tul, mipolam, plexiglas) samt lackhartser.
Härdbara massor. Inte heller de härdbara
hartserna användas gärna enbart. De äro
mera amorfa och därför långt sprödare än
termoplasterna, och sprödheten kan endast
i undantagsfall mildras av mjukningsme*
del, eftersom de härdade hartserna äro
olösliga. Enda möjligheten är att, såsom
också sker i lackhartserna, bygga in upp*
mjukande kolvätekedjor i jättemolekylen.
Men härigenom går härdbarheten delvis
förlorad. Man armerar därför de härdbara
hartserna med fibrösa material. För form*
pressning avsedda pressmassor innehålla
alltså trämjöl, snitsel eller asbest, som
knådas ihop med hartset, medan detta
ännu är smältbart.
Formgivning. Formgivningsmetoden är gi*
vetvis i hög grad beroende på vad det är
man vill åstadkomma. Tråd och garn fram*
ställas genom sprutning av en lösning av
konsthartset genom fina munstycken i ett
fällande bad eller genom att konstmassan
medelst en kolv tryckes ut genom upp*
värmda munstycken av lämplig form. På
det senare sättet »sprutas» profiler, slang
och rör av termoplastiska massor och på
senare år även av härdbara massor. Tem*
peraturen avpassas efter den använda
sprutmassan och brukar vara 140—180° C.
Dock förekomma både lägre och högre
temperaturer. Det använda trycket varie*
rar mellan 200 och 2 000 kgf/cm2.
Folier och tunnare plattor av termo*
plastiska material valsas på vanligt sätt,
medan skiktade produkter, laminat, fram*
ställas genom hoppressning i värme av
hartsimpregnerat papper, träfaner eller
väv, varvid härdning samtidigt sker om
härdbart harts användes. Pressningen sker
mellan vanligen ånguppvärmda plattor
med ett tryck av 70—200 kgf/cm2 och vid
120—180° C. För framställning av tjockare
laminat har man på senare tid börjat ut*
nyttja högfrekvent ström, varvid hartset
smältes och härdas vid den av de dielek*
triska förlusterna förorsakade uppvärm*
ningen. Härigenom har presstiden kunnat
nedbringas till en bråkdel av vad som förr
erfordrades. Rör och bult göras av harts*
impregnerat papper eller väv genom lind*
ning på vals under pressning i värme och
eventuellt följande komprimering.
Föremål av annan form tillverkas genom
gjutning, blåsning, sprutgjutning eller
formpressning. Vanlig gjutning förekom*
mer mera sällan. Däremot polymeriserar
man ibland i form, t. ex. konstglas (meta*
krylat), och bakelitföremål kunna fram*
ställas genom långsam härdning i form
av det ursprungligen flytande hartset. Blås*
ning av konstmassor enligt liknande me*
toder som för glas lär ännu ske på sina
håll utomlands, men de ojämförligt vanli*
gaste formningsmetoderna för konstmas*
sor äro sprutgjutning och formpressning.
För termoplastiska massor användes
praktiskt taget endast sprutgjutning, var*
vid den genom förvärmning till lämplig
temperatur, 120—260° C, dock vanligen
140—180° C, uppmjukade massan medelst
en kolv tryckes in i en kall stålform. Me*
toden, som lämpar sig särskilt väl för
masstillverkning av smärre gods och ger
exakta dimensioner, har på senare tid
börjat användas även för härdbara press*
massor.
De härdbara massorna pressas dock i
regel i varm form, sedan massan införts
som pulver eller tabletter. Ofta förvärmes
pressmassan före pressningen, och för
294
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
