Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUMMI
Fig. 24/14. Mätanordning för mätning av
isolationsmotstånd. Lindermanns Elektrot
meter.
Olje* och lösningsmedelsbeständighet. Enk*
last är att bestämma vikt*, volym* och
hårdhetsändringarna på provkroppar ned*
sänkta i den aktuella vätskan vid önskad
drifttemperatur. Provkropparna kunna ut*
göras av cirkulära skivor t. ex. med 60 mm
diameter och 3 mm tjocklek. Provningarna
måste ofta utsträckas över lång tid, stun*
dom flera år.
Vill man i detalj undersöka de meka*
niska egenskapernas förändring, måste
man framställa för mätningarna använda
provkroppar och nedsänka dessa i olja.
Elektrisk provning. De elektriska egen*
skaperna bestämmas antingen på plattor
eller gummiisolerade ledningar.
Resistivitet. Skall resistiviteten för ett hög*
värdigt isolermaterial bestämmas på plattor
erfordras en mycket känslig mätanord*
ning. Fig. 24/14 visar en sådan koppling,
som kan användas för resistiviteter upp till
1016 ohm • cm vid mätelektroder med en*
däst 70 mm diameter. Kopplingen är en
nollmetod, och som nollindikator använ*
der man Lindemanns elektrometer, vars
rörliga del är ett kvartsstrå. Utslagen
observerar man i ett mikroskop vid ca 200
gångers förstoring.
Provplattan simmar i kvicksilver, som
utgör den undre elektroden. Även den
övre mätelektroden och skärmelektroden
bestå av kvicksilver, som kvarhålles me*
delst metallringar. Med reläet (2) i slutet
läge uppladdar man den kondensator, som
bildas av mätobjektet och kvicksilverelek*
troderna, med mätspänningen E. Därefter
öppnas reläet och man kompenserar ladd
ningen genom att öka kompensationsspän
ningen V med potentiometern (1). Resi
stiviteten beräknas ur formeln
E • A • 1012
d • C
dV
dt
där r= resistiviteten i ohm • cm
E= mätspänningen i V (vanligen 200 V)
A= den övre elektrodens yta i cm2
d= provkroppens tjocklek i cm
C= kompensationskondensatorns kapa*
dy citet i wF (20 wf i fig. 24/17)
-=den ändring av kompensations*
spänningen, som på en given tid
erfordras för att hålla elektrome*
terutslaget konstant.
Resistiviteten för sämre isolationsmaterial
(<1013 ohm • cm) och för ledningarna kan
man bestämma genom att direkt mäta
läckströmmen med spegelgalvanometer och
jämföra utslaget med ett känt motstånd.
Resistiviteten bestämmes vanligen vid
20° C, men man fastställer också ofta dess
temperaturberoende.
Förlustfaktorn och dielektricitetskonstant
ten bestämmes medelst Scheringbrygga av
normalt utförande. Mätningarna kunna
utföras på såväl plattor som ledningar.
Elektrodanordningen är i förra fallet den
samma som i fig. 24/14, i senare fallet ned
sänkes ledningslängden i ett kvicksilver
bad. Mätfrekvensen är 50 hz för stark
strömsisolation, 800 eller 1 000 hz för tele
teknisk isolation. För mycket höga fre
kvenser användas speciella mätanordningar.
Vanligen fastställer man förlustfaktorns
temperaturberoende.
330
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
