- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 5. Material. Byggnad. Värme och sanitet /
369

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Avloppsvatten

natrontalet hållas lågt med hänsyn till
risken för skumning vid den höga beläst*
ningen. I stället för natrontalet användas
på många håll enklare bedömningsgrun*
der, t. ex. den mot fenolftalein titrerade
alkaliteten.

Vatten för inomhusbad. Fordringarna på
den bakteriologiska beskaffenheten och
klarheten äro höga. Vanligen fälles vatt*
net med aluminiumsulfat och soda, var*
efter snabbfiltreras. Huvudparten av bas*
sängvattnet cirkulerar genom reningsan*
läggningen. Ur cirkulationssystemet utta*
ges vatten för tvätt, dusch och spolning,
och motsvarande kvantitet tillsatsvatten
måste sålunda tillföras. Klor eller klor*
föreningar sättas till det cirkulerande vatt*
net i steriliseringssyfte. Vattnet i bas*
sängen bör hållas svagt alkaliskt, för att
de badande skola undgå de obehag, som
steriliseringsmedlen eljest medföra.

Avloppsvatten

I hushåll och industrier fyller vattnet
bl. a. uppgiften att transportera bort en
mängd avfallsämnen av olika slag. Spill*
vattnet avledes praktiskt taget alltid till
något närliggande vattendrag, som sålunda
blir förorenat. Blir avloppsvattnet icke
tillräckligt utspätt i vattendraget, upp*
komma hygieniska olägenheter. Den bak*
teriologiska föroreningen kan bli så stor,
att vattendragets användbarhet som rå*
vattentäkt för vattenverk eller för frilufts*
bad äventyras. I regel innehåller avlopps*
vattnet stora mängder organisk substans,
vilken orsakar en syreförbrukning i vat*
tendraget. Syrehalten kan sjunka så långt,
att fisken tar skada, och i svåra fall kan
syrebristen bli total med risk för lukt*
besvär (genom svavelväte och andra ga*
ser). För att minska avloppsvattnets foro*
reningsverkan måste man ofta anlägga
reningsverk. I reningsverken silas avlopps*
vattnet genom galler och får därefter
passera anläggningar för avskiljning av
suspenderade ämnen (sandfångare, sedi*
menteringsbassänger). Äro kraven på re*
ningsgrad höga, måste den mekaniska

reningen kompletteras med anläggningar
för biologisk rening (biologiska filter,
anläggningar för aktiverat siam). Alla
reningsverk för avloppsvatten måste om*
fatta anläggningar för oskadliggörande av
det avskilda slammet. Det bör särskilt
observeras, att slambehandlingen ofta ut*
gör ett mycket svårt tekniskt problem. Är
slammet rikt på organisk substans (t. ex.
siam från kommunalt avloppsvatten), an*
vändas för slammets oskadliggörande röt*
kammare (emscherbrunnar eller upp*
värmda rötkammare).

Vid undersökningar av avloppsvatten
användes en speciell metod för faststäl*
lande av avloppsvattnets halt av lättsön*
derdelbar organisk substans. Härvid be*
stämmes den biokemiska syreförbruk*
ningen, varmed förstås den syremängd i
mg, som en liter avloppsvatten förbrukar
under fem dygn vid 20° och under vissa
bestämda betingelser. Den biokemiska sy*
reförbrukningen uppgår vid obehandlat
kommunalt avloppsvatten till ca 250 mg/1,
vid mekaniskt renat till ca 150 mg/1 och
vid biologiskt renat till 10—50 mg/1.

Avloppsvattnet från industriella anlägg*
ningar har givetvis mycket olika samman*
sättning alltefter fabrikationens art. Sär*
skilt stora olägenheter orsakas av sådana
avloppsvatten, som innehålla mycket orga*
nisk substans (sulfitlut, avloppsvatten från
slakterier, garverier m. m.) eller stora
mängder uppslammade ämnen (flotations*
anrikningsverk). Uppkomma påvisbara
olägenheter genom spillvattnets avledning,
böra åtgärder vidtagas till förbättring av
förhållandena. I första hand söker man
vidtaga lämpliga förändringar i fabrika*
tionen. Vissa delar av fabrikationsvattnet
kunna cirkuleras och undergå partiell
rening (bettvättvattnet vid sockerfabriker,
fabrikationsvattnet vid anrikningsverk). I
spillvattnet förekommande ämnen kunna
utvinnas och nyttiggöras (fiberåtervinning
vid cellulosa* och pappersfabriker, extrak*
tion av organiska produkter av olika slag
vid organiskskemisk industri). En jämnare
utledning av spillvattnet kan ofta vara
fördelaktig (utjämningsbassänger vid slak*
terier). I vissa fall måste avloppsvattnet
undergå omfattande rening, innan det
släppes ut i vattendraget.

Den tilltagande föroreningen av våra
vattendrag har på senare tid blivit upp*
märksammad, och en reaktion kan iakt*
tagas med krav på åtgärder häremot. Se*

MATERIALLÄRA

24. ML

369

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/5/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free