Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGER, LÄCKER OCH FERNISSOR
av etylcellulosa eller Nasalt av karboxis
metylscellulosa).
Vår svenska rödfärg utgör en speciell
sorts limfärg, erhållen genom att koka rågs
mjöl med vatten försatt med som konsers
veringsmedel verkande järns eller zinks
vitriol och dessutom i vissa fall linolja
eller tran jämte mindre mängder kolofos
nium. Som pigment håller den röd järns
oxid av speciell sort.
Limfärger användas numera huvudsaks
ligen vid målning av innertak och andra
ytor (t. ex. träfiberplattor, puts i trappor,
källare o. d.), vilka ej utsättas för fukt och
ej fordra rengöring genom tvättning.
S. k. kallvattenfärger (ej att förväxla
med emulsionsfärger), vilka föras i hans
deln som torra pulver och vid används
ningen utröras med kallt vatten, bestå
vanligen av en intim blandning av kasein,
kalk, pigment och eventuellt konserves
ringsmedel.
Kalkfärg håller som bindemedel släckt
kalk, vilket vid färgens torkning efter upps
strykningen av luftens kolsyra omvänds
las till kalciumkarbonat. På frisk puts visar
kalkfärg god hållbarhet. Dock får man
vid brytning med kulörta pigment ej tills
sätta mer än 1 del pigment på 9 delar kalk.
Silikatfärg (även kallad vattenglasfärg eller,
ehuru mindre egentligt, mineralfärg) håls
ler som bindemedel kalivattenglas av viss
sammansättning. Användes utom på frisk
puts och eternit även som s. k. brands
skyddsfärg på ohyvlat trä. På hyvlat trä
är vidhäftningen mindre god.
Emulsionsfärger karakteriseras därav att
bindemedlet (vanligen linolja eller alkyds
harts) och det i färgen närvarande vattnet
tillsammans bilda en emulsion. Man skils
jer mellan två olika typer: OW= och WO=
emulsioner. Vid den förra typen är oljan
eller hartset i fina droppar emulgerad i
vatten, som bildar den yttre fasen, vid den
senare är vatten emulgerat i olja, vilken
då bildar den yttre fasen. Den förra tys
pen, som är spädbar med vatten, ger vans
ligen en matt, porös yta, under det den
senare, som är spädbar med olja, terpentin
o. d., oftast ger en blank, lackfärgsliks
nande yta.
Några speciella färgtyper
Rostskyddsfärger. Vid rostskyddsmålning,
utförd i avsikt att skydda järnföremål mot
röstning, användes alltid två olika färg?
typer, nämligen grundfärg och täckfärg.
(Se Meddelande nr 1 från IVA:s korros
sionsnämnd).
Den vanligaste grundfärgen består av
blymönja som pigment och rå eller kokt
linolja som bindemedel. Blymönjan bildar
med oljans fettsyror blysalter, blysåpor,
som äro vattenbeständiga, elastiska och
ge god vidhäftning på järnytan. Men blys
mönjan har dessutom egenskapen att
minska järnets benägenhet att rosta. Andra
pigment med liknande passiverande egens
skaper äro bl. a. zinkgult och kromrött.
Täckfärgen innehåller som bindemedel
vanligen standolja, t. ex. s. k. kvarttungs
standolja, varmed avses en olja beredd av
75 % linolja och 25 % träolja. Som pigs
ment ha blyvitt eller järnglimmer visat
sig lämpliga. Täckfärg innehållande järns
glimmer samt mindre mängder aluminiums
pulver kallas pansarfärg.
Skeppsbottenfärger kallar man de färger,
som är avsedda för målning av den yttre,
i vatten befintliga sidan av ett fartygss
skrov. Grundfärgen skall ifråga om ett
järnfartyg vara rostskyddande, den är
dock uppbyggd på annat sätt än en rosts
skyddsfärg avsedd för järnföremål utsatt
390
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
