Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eruptivbergarter
lirika, som oberoende av varandra vid av*
tagande kiselsyrehalt bilda serier av berg*
arter. (Undantag härifrån utgöra dock
monzonitbergarter, som stå på gränsen
mellan dessa båda grupper.) Dessa serier
uppdelas efter sjunkande kiselsyrehalt i
familjer.
Magma av samma kemiska sammansätt*
ning har givit upphov till bergarter av
helt olika beskaffenhet, beroende på att
magman stelnat under skilda betingelser på
olika platser i jordskorpan. De som upp*
kommit av att magma har kristalliserat ut
långsamt på djupet i jordskorpan och på
grund därav äro grovkorniga benämnas
djupbergarter. De däremot som stelnat
hastigt i täcken på jordytan eller i spric*
kor i jordskorpan och på grund därav äro
finkorniga och glasiga (förutom ev. en*
staka större kristaller), kallas yt= och gång=
bergarter.
Emellertid framträda unga ytbergarter
(tertiära eller senare) i dagytan med porös
lavakrusta. Detta har föranlett att man ut*
skiljer dem med särskilda namn och delar
av dem från de äldre ytbergarterna, som
uppträda i homogena massor.
Ett otal namn finnas på eruptivberg*
arter, men alla äro benämningar på varia*
tioner av bergarterna i tab. 31: 1.
Granit. De ljusa mineralen äro kvarts
(SiOo) och fältspat, dels ortoklas eller
mikroklin (K*Al*silikat) dels plagioklas
(Na*Al*silikat ofta med ngt.Ca) och per=
tit, som är blandning av dessa fältspat*
sorter. Ibland förefinnes också muskovit
(ljus kaliglimmer). De mörka mineralen,
som vanligen sitta i fläckar, utgöras hu*
vudsakligen av Mg*Fe*silikat och kunna
vara enbart biotit, augit eller hornblende
eller dessa tillsammans. I de mörka mine*
ralen sitta insprängda mikroskopiska korn
av magnetit (Fe304), zirkon (ZrSi04),
apatit [Ca5(Cl, F)(P04)3] och ibland även
titanit (CaTiSiOg). Färgen på graniten or*
sakas huvudsakligen av fältspatens färg
och är grå, röd, mörk och någon gång
grön. Granit är en mycket vanlig bergart
i Sverige och sträcker sig ofta över vida
arealer. Granit användes till gatsten, grus,
makadam, grundmurar och för bildhugg*
ning.
Syenit. De ljusa mineralen utgöras av
ortoklas, mikroklin och plagioklas eller
pertit. Ibland förefinnes också muskovit.
De mörka mineralen äro huvudsakligen
Mg*Fe*silikat och utgöras antingen av en*
bart biotit, augit och hornblende eller
Tab. 31:1. Schema över eruptivbergarterna.
Ultrabasiska bergarter Fonolitfam. Syenitfam. Granitfam. Dioritfam. Gabbrofam. Ultrabasiska bergarter, t. ex. Py* roxenit, Hornblendit, Peridotit (olivinsten) Titanjärn
Yngre yt* och gång* Fonolit Trakyt Lipa rit och Ryolit Andesit Basalt
Äldre yt* och gång* bergarter Leucit* och nefelinsye* nitporfyr Syenit* porfyr Porfyr Porfyrit Diabas
Djupberg* arter Leucit* och nefelin* syenit Syenit Granit Diorit Gabbro
Si02*halt <45 % 45—55 % 55—65 % över 65 % 65—55 % 55—45 % <45 %
Alkalirika •«— —► Kalkalkalirika
—► Monzonit -«—
MATERIALLÄRA
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
