Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGARTER OCH SEDIMENT
dessa tillsammans. Dessutom förefinnas
samma mikroskopiska mineral som i
granit.
Färgen på syenit orsakas huvudsakligen
av fältspatens färg. (Se Granit). Syenit
liknar granit men saknar granitens kvarts
i nämnvärd mängd. Syenit användes till
samma ändamål som granit. I Sverige är
syenit sällsynt bergart utom i det nord»
ligaste Lappland.
Nefelinsyenit. De ljusa mineralen äro
nefeliri (Na»Al»silikat), vilken i större och
mindre mängder är blandad med fältspat.
Förutom de mörka mineralen, som äro
alkalirika pyroxener och amfiboler upp»
träder i denna bergart ofta sällsynta alkalU
rika mineral.
Nefelinsyeniter äro sällsynta i Sverige
och finnas blott i några små förekomster
t. ex. på Alnö och i Almunge.
Leucitbergarter ha leucit (K»Al»silikat) i
stället för nefelinsyenitens nefelin och
hålla liksom denna en del sällsynta alkali»
rika mineral. Dessa bergarter finnas ej
i Sverige.
Diorit. De ljusa mineralen äro Ca»rika
fältspater (plagioklas) och de mörka äro
Mg»Fe»silikaten hornblende, augit eller
biotit antingen enbart ett av dessa eller
dessa tillsammans. Dessutom håller dio»
riten små mängder mikroskopiska korn,
vilka äro desamma som förefinnas i
granit.
Diorit har, när fältspathalten är så hög
att den dominerar i bergarten, huvudsak»
ligen fältspatens gråvita färg, men med
större mängd av mörka mineral är den
grönspräcklig.
Diorit uppträder på spridda platser i
Sverige, men är vanligen något metamor»
foserad. Den användes till samma ända»
mål som granit, men vittrar lättare än
denna.
Gabbro består av vit eller mörkfärgad
Ca»rik plagioklas, svartgröna Mg»Fe»silikat
diallag, hornblende och ibland rombisk
pyr oxen (då bergarten kallas norit), svarta
malmkorn av titanomagnetit och ilmenit
(FeTiOg) i växlande mängder och vit
apatit [Ca5(Cl, F)(P04)3]. Dessutom till»
kommer i många gabbror olivin (Mg»Fe»
silikat) i vanligen föga framträdande korn.
Till färgen är gabbro i allmänhet helt
svartgrön, men är fältspaten vit blir
gabbron spräcklig. Anortosit, som är en
gabbrovariation av endast Ca»plagioklas,
är vit.
Gabbro användes till samma ändamål
som granit, men den är vanligen mindre
lämplig, emedan den vittrar lätt. Vissa
gabbror är föremål för gruvdrift, näm»
ligen de titanjärnrika, som hålla något
vanadin och några i vilka magnetkis med
så hög Ni»halt uppträder att de kunna
tillvaratagas. Dessutom brytes anortosit
som aluminiummalm t. ex. i Norge.
Hornblendit, pyroxenit, olivinsten (peri»
dotit) och titanjärnmalm äro ansamlingar
av de mineral varav namnen bildats. Deras
uppträdande i fält visa att de äro ansam»
lingar genom differensiation ur gabbro»
magma. Av dessa äro olivinstenarna vär»
defulla när krommalm och platina upp»
träder i dem; ur titanjärnmalm kan ej
endast utvinnas titan utan ibland även
något vanadin.
Pegmatit och aplit uppträda som sprick»
fyllnader och gångar i berggrunden. De
finkorniga benämnas aplit och de grov»
korniga i vilka mineralen kunna växla i
storlek från några cm till flera 10»tal meter
kallas pegmatit. Mineralen utgöras huvud»
sakligen av kvarts och fältspat, vilken ut»
göres av ortoklas eller mikroklin, plagio=
klas och pertit. I pegmatit uppträder ofta
ställvis kaliglimmer eller magnesiaglim»
mer, på många ställen i stora tavlor. Dess»
utom håller i en del fall pegmatit molyb»
394
INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
