Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eruptivbergarter
denglans (MoS2) och i underordnade
mängder mineral, i vilka ingå sällsynta
element såsom beryllium, cesium, cerium,
torium m. fi.
Såväl aplit som pegmatit ha sin färg av
den ingående fältspatens färg och äro
röda, vita, mer eller mindre mörka och
gröna.
Aplit användes till gatsten och grus.
Pegmatit är på grund av sin grovkornighet
den bästa bergart ur vilken ren fältspat
kan utskrädas för keramisk industri m. m.
Ur pegmatiter utvinnas dessutom de ovan
nämnda sällsynta elementen.
Pcrfyr är uppbyggd av en finkornig till
tät grundmassa, i vilken ligga utspridda
större kristaller, s. k. strökorn, av kvarts
och fältspat, dels ortoklas eller mikroklin,
dels plagioklas eller pertit. Färgen på pors
fyren växlar mycket, ty grundmassan kan
vara röd, brun, grå och ibland svart. Strös
kornen av fältspat äro vanligen ljust röda
eller vita (ju större kontrasten är i färg
mellan strökorn och grundmassa ju högre
värde har porfyren som prydnadssten).
Porfyren användes som grus och till
infodringssten och malningsbollar i kuls
kvarnar. Vissa porfyrsorter antaga hög
glans vid slipning och äro uppskattade
som prydnadsstenar.
Porfyrer äro vanliga bergarter i Sverige.
I de flesta fall äro de metamorfoserade till
porfyrisk leptit. Särskilt kända äro de
vackra porfyrerna i Norra Dalarna (Älvs
dalsporfyrerna), vilka sedan 1700stalet slis
pats och polerats till skålar, vaser och
monument.
Syenitpovfyr är uppbyggd som porfyr med
strökorn och grundmassa men håller ej
strökorn av kvarts utan endast de hos
porfyren angivna fältspaterna. Till färgen
växlar den som porfyrer. Syenitporfyrer
äro sällsynta i södra Sverige men vanliga
i Lappland, där de uppträda vid järnmals
merna. De ha där hög Nashalt och bes
nämnas keratofyr.
Porfyrit är även uppbyggd som porfyr med
strökorn och grundmassa, men strökornen
utgöras ej av kvarts utan av tämligen Cas
rik plagioklas och FesMgssilikat, augit och
hornblende. Porfyrit har gräsgrön grunds
massa i vilken fältspatströkornen frams
träda med gul eller vit färg. Undantagsvis
påträffas porfyrit med rödbrun grunds
massa och är då förvillande lik porfyr.
Porfyrit uppträder i norra Dalarna där
mäktiga bäddar allternera med porfyrer.
För övrigt är denna bergart vanlig i form
av gångar i berggrunden i Sverige, men
ofta är den mer eller mindre metamors
foserad.
Diabas har från övriga bergarter avvis
kände struktur. Tavelformad Casrik plas
gioklas uppträder i sicksackformig (s. k.
ofitisk) sammanväxning med augit. Ibland
förefinnes även olivin i den korniga mass
san. Till färgen växlar diabasen allt efter
kornstorleken. Den är grant spräcklig i
vitt och grönsvart i grövre variationer,
men när kornstorleken blir mindre antager
den mer jämnt mörkgrön färg, då de ljusa
mineralen, fältspat, ej bli särskilt framträs
dande. I täta variationer, som kallas afanit,
är bergarten homogent mörkgrön.
Vissa diabaser hålla hypersten (FesMgs
silikat) i stället för augit och kallas därför
hyperit. I denna är vanligen fältspaten
svartfärgad och övriga mineral så mörka
att hela bergarten synes svart. Denna bergs
art är eftersökt som prydnadssten (gravs
monument, kaminfriser m. m.) och går i
handeln under det oegentliga namnet av
»Svart granit».
Diabas är en ytterst vanlig bergart som
gångar i berggrunden, men den uppträder
även som bäddar t. ex. i Kinnekulle.
De yngre ytbergarterna äro uppbyggda
som de äldre och ha liksom dessa i flesta
MATERIALLÄRA
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
