- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 5. Material. Byggnad. Värme och sanitet /
398

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERGARTER OCH SEDIMENT

vanligen brun, men ljusare till vita färger
förekomma även. I Sverige finnes flinta i
Skåne på flera ställen. Den uppträder där
som klumpformade inlagringar i kritfor*
mationen.

Gips (CaS04 + 2H20) är mest ofärgad
eller vit men även grå till svart och i av*
lagringar ofta fläckig, ådrig och flammig.
Gips skiljes lätt, från andra liknande mine*
ral genom att den är så mjuk, att den kan
repas av nagel. I vatten är gips något lös*
lig. Den förlorar vid upphettning till
120—130° 3/4 av sin vattenhalt och detta
vatten kan sedan åter upptagas. Gips an*
vändes på grund härav till gjutning. Brän*
nes gips hårdare, över 190°, förlorar den
allt kristallvattnet och blir dödbränd dvs.
kan ej återupptaga vatten. Gips är en van*
lig vittringsprodukt i sulfidgruvor i Sverige,
men några förekomster av värde finnas ej.
Utomlands uppträder den mångenstädes i
mäktiga avlagringar. På grund av att gips
varierar mycket i utseende bär den olika
namn t. ex. marienglas, som är en glasklar
variant, och alabaster, som är täta, rent
vita massor.

Metamorfa (omvandlade) bergarter

Kontaktmetamorfa bergarter. Kontaktmeta*
morfos uppkomer genom värmetillförsel
från en eruptivbergart till sidostenen. Där*
vid inträffar omkristallisation i gränszonen
och bergarten blir där massformig (lika i
alla snitt) och jämnkornig (får hornfels*
struktur) och benämnes homfels. Exempel
därpå är lersediment som omkristalliseras
till finkornig homfels och orena kalkste*
nar och dolomiter, som omvandlas till
kalksil ikathornfelser.

Regionalmetamorfa bergarter. Regional(dy*
namo)*metamorfos framkallas av att berg*
arter genom bergskedjeveckning bringas i
en annan fysikalisk*kemisk miljö. Därvid
verkar dels bergskedjetrycket, som åstad*
kommer krossning och förskiffring av
bergarterna, dels uppvärmning genom ned*
sänkning till djupare nivåer i jordskorpan,
varigenom omkristallisation och mineral*
förändringar inträda.

Mylonit är av varierande sammansättning
och har uppkommit genom den sönder*
krossning och söndermalning, som berg*
arter i själva jordytan utsatts för genom
bergskedjeveckning. Myloniter uppträda i
fjällkedjor t. ex. i Torneträskområdet.

Lerskiffer och fyllit äro tunnskiffriga berg*
arter utan makroskopiskt synlig kornighet.
De äro sidenglänsande av ytterst små
parallellordnade glimmerfjäll. De skiva
upp sig efter förskiffringsplan, vilka ofta
ligga snett mot avlagringsplanen i stenen.
Dessa bergarter påträffas flerstädes inom
urberget i Sverige. Mycket finkorniga ar*
ter användas till brynstenar. Till takskiffer
söker man helst ut sådana skiffrar, som ej
endast äro planparallellt förskiffrade utan
tillika äga linjärförskiffring, ty ur dessa
erhållas lättast långsträckta plattor.

Glimmer skiffer består av planparallellt
ordnad glimmer tillsammans med varie*
rande mängder kvarts. De ljusa skiffrarna
hålla muskovit (kaliglimmer) och de mörka
biotit (magnesiaglimmer). I glimmerskiff*
rarna ingå dessutom ofta granat i form av
vackra kristaller, som ligga utspridda i
bergarten. Förekomster av glimmerskiffer
påträffas mångenstädes inom Sveriges ur*
berg och inom fjällformationerna ansam*
lade till mäktiga lager.

Gneis, leptit och hälleflinta äro bergarter
av ungefär granitfamiljens mineralsam*
mansättning. De ha dock olika ursprung.
De kunna dels vara omvandlade eruptiv*
bergarter och i dem har metamorfosen ej
ändrat det ursprungliga mineralsällskapet,
utan endast åstadkommit omkristallisation
och genom tryckpåverkan frambringat pa*
rallellstrukturer, dels kunna moderberg*
arterna ha varit sedimentära (i många fall
pyroklastiska) och i dessa har omvänd*
lingen varit större, ty genom förskiffring
och omkristallisation äro de vanligen så
helt omvandlade, att de ursprungliga

398

INGEN ]ÖRSH ANDBOKEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:05:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/5/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free