Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORROSION OCH KORROSIONSSKYDD
60 %, skonas där förvarade järndetaljer
från röstning, så vida de ej tidigare ut»
satts för angrepp av frätande kemikalier,
som ej helt avlägsnats. (Varning: osyn»
liga dimpartiklar från betbad i annan lo»
kal kunna föras omkring av luftdrag och
vålla skada genom att avsätta sig på järn»
detaljer i transportlådor eller på lager;
saltsyra kan finnas i gammal triklorety»
len, som användes vid avfettning; salt»
syra, salpetersyra o. dyl. från tidigare
betning eller annan ytbehandling kunna
kvarligga på ytan och vålla röstning
trots efterföljande målning eller ytolj»
ning).
Röstning ökar snabbt med temperatu»
ren, därest ej luftens rel. fuktighet sjun»
ker under det kritiska värdet. Röstning
på en med saltspår förorenad yta av»
stannar ej ens vid stark kyla (—10° C).
En obetydlig höjning av temperaturen hos
lagrade järndetaljer, ca 5° till 7° över
luftens yttertemperatur, är vanligen till»
räcklig för att nedbringa luftens rel. fuk»
tighet under det kritiska värdet, så att
rostningen dämpas eller avstannar. Även
genom luftkonditionering kan luftens rel.
fuktighet regleras.
Legerade stål
En ringa halt av koppar höjer järnets
motstånd mot röstning, dock utan att jär»
net blir »rostfritt». En kopparhalt av
0,20 —0,25 % är optimal, när det gäller
resistens i luft, där rök och förbrännings»
gaser förorena luften. Man kan räkna
med ca 50 % ökad livslängd hos järnet.
— »Rostfritt stål» håller vanligen 18 %
krom och 8 % nickel; även andra lege»
ringar finnas, (se s. 94). Dessa stål
rosta ej, beroende på att ett osynligt,
passiverande oxidskikt bildats på ytan.
Om en sådan yta glödgas, kan rostskyd»
det gå förlorat och ytan korroderar. Rost»
skyddet återställes genom lämplig betning
t. ex. i en utspädd blandning av saltsyra
och salpetersyra. I allmänhet har en
blank yta svårare att rosta än en matt
eller repad.
Aluminium.
Ju renare metallen är, desto mera mot»
står den korrosion. Alkaliska lösningar
(natronlut, soda, kaliumkarbonat) fräta
starkt på aluminium, även på mycket ren
metall. Klorider och havsvatten angripa
metallen, men lösningar av kromat an»
gripa ej utan verka skyddande. Konc.
salpetersyra (över 80 %) kan förvaras i
aluminiumkärl, om syran är kloridfri.
Kallvalsad plåt (med inre spänningar)
angripes lättare än mjuk (glödgad) plåt.
Genom anodisk oxidation ernås ett (även
mekaniskt slitstarkt) skydd på aluminium.
Skyddshinnan motstår dock ej alkaliska
lösningar.
Magnesium
Metallen är mycket känslig för syror
men tål alkali. Legerad med mangan eller
aluminium blir den mera korrosions»
beständig.
Koppar
Koppar är beständig mot icke oxide»
rande syror, när luften ej har tillträde
(saltsyra, utspädd svavelsyra, ättiksyra),
men angripes sakta vid närvaro av luft.
Mässing och brons förhålla sig analogt
med koppar. Beständigheten hos brons
och mässing mot havsvatten stegras av
aluminiumtillsats (c:a 2 %).
Zink
Zink löses lätt av sura vätskor och
angripes även av alkali och de flesta
elektrolyter. Kemiskt ren zink är avse»
värt mera beständig mot alla kemiska an»
grepp än förorenad eller lätt legerad zink.
Skadliga föroreningar äro bly, tenn, kad»
mium, järn.
434
INGEN JÖRSHA ND BOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
