Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORROSION OCH KORROSIONSSKYDD
Angreppsmedel
För att underlätta förståelsen av tab.
37: 1 ges här en gruppering av olika an*
greppsmedel.
1. Gaser. Luft. Havsluft, som är salthaltig,
angriper kraftigare än inlandsluft, fuktig
luft kraftigare än torr luft. (Luften på
västkusten mera än på ostkusten.)
Rökgaser i allmänhet, särskilt sådana,
som innehålla svaveldioxid. Fabriksluft,
som innehåller stänk eller gaser från bet*
bad, verkar starkt frätande.
2. Sura lösningar. Oxiderande syror (typ:
utsp. salpetersyra) verka vanligen kraf*
tigare lösande än icke oxiderande syror
(typ: saltsyra, fosforsyra).
3. Alkaliska lösningar. Kalkvatten. Na*
tronlut. Sodalösning, utsp. ammoniak (luft*
haltig).
4. Saltlösningar. Typ: havsvatten.
5. Vattenhaltig etylalkohol eller träsprit.
6. Fuktig koltetraklorid, trikloretylen och
de flesta andra klorerade kolväten.
7. Smält svavel bildar ofta spröda före*
ningar med metaller.
8. Metalliskt kvicksilver verkar ej i vanlig
mening korroderande, men det kan ge*
nom amalgambildning verka förstörande
på flera metaller. Antingen hindras me*
tallens naturliga skyddshinna av oxid att
utbildas (aluminium) eler också blir amal*
gamet sprött och missfärgat (guld, kop*
par).
Korrosionsbeständighet
I tab. 37:1 avse bokstavsbeteckningarna
A—D en indelning i grupper av olika be*
ständighet enl. följande:
A = helt eller nästan helt beständig.
B = icke helt beständig, men vanligen an*
vändbar under begränsad tid.
C = icke beständig, icke användbar.
D = snabb upplösning.
Dubbelbeteckning (t. ex. AB) anger,
att variationer äro vanliga mellan grän*
serna beroende på skilda omständigheter.
Uppgifterna avse rumstemp. Dock gäl*
ler angivelsen betr. smält svavel vid temp.
strax över dess smältpunkt.
Stora avvikelser kunna förekomma be*
roende på renhetsgrad, värmebehandling,
kallbearbetning, lufttillträde och andra
faktorer.
Korrosionsskydd
Järn och stål
A. Kemisk behandling av järnets yta
1. Anlöpning i värme, svartoxidering (i
heta alkaliska bad) och brunering giva åt
en järnyta en blå, brun eller svart be*
läggning av järnoxider, vilka dock icke
äro att betrakta som fullgoda skydds*
medel mot rost. En anoljning med lämp*
lig olja höjer dock skyddsverkan avse*
värt. Utan olja lämpar sig sådan behand*
ling endast för detaljer, som förvaras
inomhus i tippvärmda lokaler. Med olja
tåla de lagring i oeldade lokaler och
transport i fria luften, dock ej upprepade
regn under längre tid.
2. Fosfatering (parkerisering, bonderi*
sering, manganfosfatering etc.) giva jär*
net en fastsittande beläggning av metall*
fosfater, som bildar en god grund för
efterföljande målning, lackering eller yt*
oljning. L^tan olja el. dyl. är fosfatering
icke ett bra rostskydd. Med olja eller
målning kan föremålet lagras i åratal i
fuktiga förråd.
B. Målning och lackering
1. På en torr, ren järnyta giva olje*
färger med mönja eller zinkkromat (eller
mönja jämte annat pigment) ett gott rost*
skydd. Mönjemålning bör torka minst
3—4 dygn; om föremålet skall vara under
vatten: minst 2 veckor. Mönjemålning
måste täckas med annat färgskikt. Lämp*
lig behandling för alla järnkonstruktioner
438
INGEN JÖRSHA ND BOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
