Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avvägning
Befästningen av en rät linje bör alltid
ske i minst tre punkter, vilkas inbördes av*
stånd uppmätas. Därest marken består av
lösa jordlager nedslås i punkten ett ca 1
meter långt en tums järnrör. I berg eller
större jordfasta stenar göres i stället ett
10 cm djupt borrhål.
Vid utsättningar, vilka skola bliva be*
stående under lång tidsrymd, utföras ofta
betongplintar, men dessa böra då föras
ned till frostfritt djup och göras koniska
uppåt för undvikande av tjälpåverkan.
Å situationsplaner och grundritningar
uppritas och inmätes den sålunda befästa
linjens läge.
För att på motsvarande sätt erhålla en
bekväm och fast utgångspunkt för alla
höjdutsättningar anordnas en lämplig
höjdfixpunkt, helst en i berg inborrad
järndubb. En bestämd fast punkt å en
byggnadssockel är användbar, men där*
emot är en träpåle, en järnvägsräls eller
en trottoarkant vanligen ej lämplig. Höj*
den över medelvattenytan (m.v.y.) å den
sålunda iordningställande arbetsfixpunkten
uppmätes exakt genom dubbel avvägning
till någon av riksnätets höjdfixpunkter.
Endast i undantagsfall bör väljas ett höjd*
system utan anknytning till rikets m.v.y.
Enklare stakningar och utsättningar å en ar*
betsplats sker i allmänhet endast med hjälp
av stakkäppar och måttband, vid noggran*
nare mätningar bör man dock även ha
tillgång till teodolitinstrument. Stakkäppar
äro utförda av trä eller lätta järnrör vanli*
gen ca 2 m långa, röd* och vitmålade samt
böra vara försedda med en långsträckt
stålspets i nedre ändan.
Stakning av en rät linje utan hjälp av
teodolit sker genom att observatören tager
en direkt ögonsyftlinje utmed tvenne i
kända punkter utsatta stakkäppar medan
en medhjälpare enligt observatörens an*
visningar (genom handtecken) flyttar en
tredje stakkäpp i sidled tills den samman*
faller med syftlinjen. Inriktningen kan ske
antingen mellan eller bortom de båda kän*
da punkterna. I det senare fallet sker alltså
en förlängning av den räta linjen, och
genom upprepning kan stakningen utsträc*
kas även över mindre terränghinder. Se
fig. 2/6.
Om hindret ej kan överskridas kan man
göra en förbistakning genom parallellför*
flyttning av staklinjen eller genom använ*
dande av en hjälplinje och beräkning av
punkternas läge med hjälp av likformiga
trianglar. Se exempel i kap. 1.
Utstakning av en rät linje med teodolit
sker enklast genom insyftning framåt över
en känd punkt i linjen. Därest avstånden
äro stora kan instrumentuppställningen
ske i ändpunkten av den kända linjen och
linjen utsträckes medelst genomslag av
teodoliten, efter inriktning bakåt. För kon*
troll göres alltid två motsatta genomslag,
vilket sker genom att teodoliten efter
första utsättningen vrides tillbaka ett halvt
varv i horisontalcirkeln, varefter tuben på
nytt inriktas och nytt genomslag och ny
utsättning göres vid sidan om den första.
Vid oöverensstämmelse går den räta lin*
Fig. 216. Stakning av vät linje förbi hinder.
BYGGNADSTEKNIK
1055
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
