Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundläggningsmetoder
Speciella grundläggningsmetoder
När den fasta bottnen, till vilken bygg?
nadslasten skall nedföras, ligger på myc?
ket stort djup, och när de förekommande
lasterna äro så stora, att pålgrundlägg?
ning är besvärlig att genomföra och de
jordlager, som skola genomföras, äro myc?
ket vattenförande eller spåntning av annat
skäl är besvärlig, kan man tillgripa en
grundläggning med sänkbrunnar eller
sänkrör. Speciellt fördelaktigt är detta för?
farande när man skall gå igenom lös sand,
lös lera eller i allmänhet något så när
lättpasserad mark eller när stora grund?
vattenflöden förekomma. Den är även att
rekommendera vid t. ex. bropelare, kajer
eller lagerbyggnader vid vatten o. d. när
man har att passera dels det fria vattnet
och sedan skall gå vidare ner till den fasta
bottnen. Ävenså kan metoden förekomma
vid starkt sluttande och oregelbunden
bergformation, där man löper risk att på?
larna vid en pålgrundläggning skola kom?
ma att stå på det snedställda berget.
Den principiella skillnaden mellan
grundläggning med sänkbrunnar och med
sänkrör är den att brunnarnas väggar in?
gå i den blivande bärande konstruktionen,
under det att sänkrörets väggar utgöras
av ett relativt tunt skal, som endast fun?
gerar under byggnadstiden för att tillba?
kahålla vatten och jordmassor.
Materialet till sänkbrunnar utgöres nu?
mera uteslutande av armerad betong. Förr
använde man även murverk, och detta
kan fortfarande även användas när man
riskerar aggressivt vatten.
Vid brunnsgrundläggning schaktar man
sig ned till strax ovan grundvattenytan på
vanligt sätt och på det sålunda erhållna
planet uppbyggas brunnsväggarna. Dessa
dimensioneras rikligt, dels därför att en
hög vikt på brunnen underlättar nedsänk?
ningen och dels därför att oberäknings*
bara krafter kunna uppstå vid brunnens
Fig. 2129. Nedre delen
av sänkbrunn.
sjunkning genom snedställning, oregel?
bunden lastfördelning m. m. För större
brunnar använder man väggtjocklekar av
1/2—1 m. Skall brunnen byggas genom
fritt vatten sänkes den genom detta med
tillhjälp av kranar eller liknande. Själva
sänkningen i marken tillgår så att brunnens
kanter undergrävas och det bortschakta?
de materialet upptransporteras inuti brun?
nen och därefter bortköres. Brunnen sjun?
ker genom sin egen tyngd, som måste vara
tillräckligt stor för att övervinna friktio?
nen mot väggarna. Grävningsarbetet sker
ofta med paternosterverk och underlättas
genom vattenspolning. Särskild försiktig?
het måste iakttagas när man har att gå
igenom lager av fin, blöt sand, varvid
alltid förefinnes risk för att bottnen jäser
upp. Detta kan i viss mån motverkas ge?
nom att vattenytan i brunnen hålles högre
än utvändigt. Vid grävningen måste man
vara noga med att schaktningen går kon?
tinuerligt runt om brunnens nedre del, så
att oregelbundna sjunkningar undvikas.
För att underlätta sänkningen utföres
brunnens nedersta del i form av en skarp,
stark kant, såsom visas på fig. 2/29. Vin?
keln a) på fig. brukar i allmänhet tagas
45°, men då man väntar särskilt hård
mark eller andra hinder göres den 60°.
Vinkeln kan även utformas med hänsyn till
möjligheten att komma ordentligt åt jorden
med ett paternosterverk. Själva eggen ut?
formas som en vinkeljärnsring förstärkt
med påsvetsade plattjärn. Vid mycket lös
mark kan vinkeljärnet bortgå och själva
betongen utgöra den skärande delen.
BYGGNADSTEKNIK
34. ML
1089
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
