Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tak
Taktäckning
Underlaget utgöres av trä, betong eller
lättbetong och skall ha minst lika god
beständighet som pappen. Särskild upp*
märksamhet bör ägnas den risk för kon*
densation på underlaget som finnes. Den
medför genomfuktning med därav följande
röta.
Trätak skall vara utfört med späntade brä*
der, som endast äro skarvade vid uppla*
gen (takstolar eller åsar).
Betongunderlag skall vara väl avjämnat
och torrt.
Risk för kondensation och vattenmät*
ning finnes särskilt vid industrilokaler med
hög luftfuktighet. Vattenmätningen kan
medföra, att takpappen skadas vid frys*
ning samt att takets värmeisolering kraf*
tigt minskas. Ventilation skall anordnas
för att förhindra kondensation. Därför
skola vindsutrymmen ventileras, vanligen
genom en öppning i vardera gaveln invid
taknocken. Då vind saknas och endast
ett trångt utrymme finnes mellan bjälklag
och tak, är det synnerligen viktigt, att ut*
rymmet ventileras genom öppningar i för*
bindelse med ytterluften.
Vid lättbetongtak över särskilt fuktiga
lokaler kan det ibland vara nödvändigt att
lägga ett särskilt vattentak upplagt på reg*
lar. Det uppkomna mellanrummet venti*
leras genom öppningar vid takfot och
nock i förbindelse med ytterluften. Här*
igenom ernås att den genom lättbetongen
diffunderade vattenångan ventileras bort
utan att den får tillfälle att kondensera.
Ibland förekommer det, att man på betong*
tak inlägger korrugerad eternit, på vilket
man gjuter lättbetong, vilken belägges
med membranisolering eller asfalt. Mel*
lanrummet, som uppkommer genom den
korrugerade eterniten, ventileras genom
förbindelse med ytterluften.
Takläggningen kan ske enligt olika sy*
stern. De vanligaste äro:
Fig. 9/31. a) Anslutning mellan takränna
och takpapp vid slättäckning av tak. b)
List vid brytpunkt, c) Sammanfogning
med asfaltmatta.
A. Slättäckning med överlapp eller extra
skarvremsor.
B. Listtäckning.
C. Dubbeltäckning.
Slättäckning med överlapp eller extra
skarvremsa. Då underlaget utgöres av trä
spikas pappen med 1" galv. spik i pappens
ena kant med dubbla förskjutna spikrader
med spikavstånd av ca 5 cm eller genom
enkelradig spikning med spikavstånd ca
4 cm. Den ovanförliggande pappen skall
täcka spikraden i den underliggande, så
att 8—10 cm överlapp erhålles. Skarven
klistras och pressas väl tillsammans (fig.
9/31 a och b). Vid tjärpapp användes sten*
kolstjära och vid asfaltpapp varm oxide*
rad asfalt. Skarvningen kan ibland utfö*
ras med särskilda tätningsremsor. Detta
förfarande användes särskilt vid tak med
liten lutning (fig. 9/31 c).
Om underlaget utgöres av betong eller
lättbetong, behandlas ytan med en asfalt*
lösning. Då underlaget blivit fullständigt
torrt, klistras pappen med hela sin yta på
underlaget. Våderna läggas med 8—10 cm
överlapp.
Vid tjärpapp utföres klistringen med
smält stenkolsbeck och vid asfaltpapp varm
oxiderad asfalt.
Vid större taklutningar och speciellt där
stark solbelysning förekommer, finnes risk
BYGGNADSTEKNIK
1339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
