Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gasledningst eknik
Kap. i. Gasverk och rörnät
Gastillverkning
Sverige har 37 stadsgasverk, vilka 1938
avgasade ca 670 000 ton stenkol och pro?
ducerade i runt 220 miljoner m3 gas, 10
miljoner hl koks, 30 000 ton tjära, 4 500
ton ammoniak (kaustik resp. som gödsel*
medlet ammoniumsulfat).
Stadsgasen utvinnes ur stenkol genom
dess upphettning till ca 1100° i retorter
eller kammare, vilka värmas utifrån ge*
nom förbränning} av generatorgas, till*
verkad av en del av gasverkskoksen, eller
genom förbränning av stadsgas. Är efter*
frågan på koks större än på gas användes
gas och tvärtom. Gas* och koksutbytet
varierar med kolkvalitet, avgasningstem*
peratur och ugnssystem. Genom inblås*
ning av vattenånga i ugnarna kan gas*
utbytet ökas på koksutbytets bekostnad.
En uppfattning om storleken på gas* och
koksutbytet per ton stenkol vid normal
drift ge följande ungefärliga siffror från
en vertikalkammarugn:
Gasutbyte, vid ett kal. värme*
värde på 4600 kcal per m3 .. 390 m3
Koksutbyte efter avdrag av ca
140 kg för ugnsvärmning ____ 560 kg
Tjärutbyte .................... 50 kg
Ammoniakutbyte .............. 9 kg
Den vid avgasningen erhållna rågasen
kyles och tvättas med vatten och genom*
går olika reningsprocesser för borttagande
av föroreningar och utvinnande av en del
biprodukter.
Den rena gasen bör ej hålla mer än:
1 g H2S per 100 m3
0,5 g nh3 » » »
5 g HCN» » »
25 g övriga svavelfören. per 100 m3
5 g naftalin per 100 m3
Sedan reningsanordningarna passerats
tryckes gasen genom stationsgasmätare
till gasklockorna och därifrån till konsu*
mentnätet. Gasklockorna fungera som ut*
jämnare mellan tillverkning och konsum*
tion.
Från klockorna passerar gasen genom
en tryckregulator ut i distributionsnätet.
Huvudrörnät och servisledningar
Gasen distribueras i på ca 1 m djup
nedlagda rörledningar. Rören äro van*
ligen av gjutjärn och skarvas med muf*
far, vilka tätas med blypackningar. Man
har på senare år börjat använda stålrör,
på vilka skarvarna oftast svetsas. Såväl
gjutjärns* som stålledningar måste skyd*
das mot rost. De bestrykas med asfalt*
tjära, lindas med juteväv och strykas ännu
en gång med tjära.
Gasen bör vid konsumtionsplatsen ha
ett tryck på 50 mm vp då de flesta gas*
förbrukande apparater äro konstruerade
för detta tryck. Vid mindre och medel*
stora verk upprätthålles trycket och fram*
drives gasen av klocktrycket. En tryck*
regulator håller utgångstrycket konstant.
På grund av tryckförlusterna i rörled*
ningarna blir trycket lägre ju längre
bort konsumtionsplatsen är belägen.
Trycket varierar dessutom i rörnätet be*
roende på höjdskillnaden. Gasen är lättare
än luft, vilket betyder att den har en be*
nägenhet att stiga uppåt. Gastrycket ökar
därför med 7 mm för varje 10 m, som
ledningens slutpunkt ligger högre än dess
begynnelsepunkt. I ett femvåningshus har
följaktligen den översta våningen ca 10
mm högre tryck än våningen på n. b. Det
är av anförda skäl omöjligt att hålla
konstant önskade 50 mm vp i ett helt
distributionsnät. Det anses emellertid till*
fredsställande om trycket håller sig mel*
lan 40 och 70 mm.
I större städer med vidsträckt rörnät
och stor gasförbrukning bli tryckvariatio*
nerna för stora om nätet endast matas i
2148
INGEN J ÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
