Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akt II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har under ögonen? Du liar’inte sofvit? Det är mitt
fel, mitt! O, att du ska behöfva lida för min skull!
Men hvad, Ingrid, hvad?
INGRID.
Det är din kamp jag har kämpat i natt, Kurt,
därför är jag så blek... Du måtte ha lidit ohyggligt.
Jag dömer dig hvarken efter livad du gjort eller efter
hvad du bort göra. Jag dömer dig bara efter hvad du
inte kunnat göra — göra dig fri din kärlek. Förstår du?
(Kurt nickar.) Kanske hade jag fått krafter att inte
älska dig, om jag vetat... jag säger: kanske ... (X annan
ian.) Vet du, man blir så otreflig, när man jämt lefver
ensam. Man behöfver någon att trygga sig till; så
lär man sig att trygga sig till sig själf — och så
blir själfvet till sist en riktig tyrann, som måste vara
nöjdt före allt annat. (Kämpar med sin rörelse. Sedan
stadigt:) Så visst som jag tror på Gud, tror jag att
kärlek, som kan bära allt, också har rättighet att lefva
hällre än allt. Som jag ser det, har du aldrig varit
hennes make — men alla se ju inte lika. För mig
blir det ju bara en sorg, men för dig! . . . Det är så
mycket att vara far, Kurt — nästan lika mycket som
att vara mor —. Jag har alltid tänkt, trott... att hade
man bara ett barn — så gränslöst mycket är det, Kurt,
om du också inte ser det ännu. (Gladare.) Du kan
aldrig tro hvad jag är stark! Man blir det af att
ständigt göra hvad man inte vill — och jag har öfvat
mig länge med den saken, jag — af idel stridslust,
trots och öfverflödig lifskraft. Också är jag mycket
stark nu. Ja, så stark, att jag kan bära allt, allt, hör
du, utom ett. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
