Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
san — en gammal knekt –––-! Nej, en gammal
båt utan roder är jag. Det enda som tröstar mig litet
är, att min bror professorn nog först nu... Vet ni,
hemma brukar jag ibland skjuta hennes stol genom
våningen ... Och så tvingar de mig resa för att »förströ»
mig... Fy tusan! Det måste ju bäras.
INGRID (mildi).
Vill du, att jag ska komma hem och bo hos dig,
Henning?
HENNING.
I hennes rum? (Reiiigt-) Nej tack; hos mig
be-höfver ingen bo —• ingen alls bo. (Ropar.-) Janson,
Janson! Hvar tusan håller det nötet hus? Jag befallde
honom att Stå orörlig på vakt där! (Pekar på verandan.)
Jag vill hem — till hotellet — genast.
INGRID (ringer).
Att du vågar resa ensam med en så föga
pålitlig-betjänt som Janson?
HENNING (ursinnig).
Ensam med det nötet! Jo, då skulle vi komma
långt! Hade vi inte Kurt med oss, så...
INGRID (blixtsnabbt).
Är Kurt här?
HENNING (flat.)
Kors, jag tänkte ju inte säga dig–-han vet
ju inte, att du bor här och . . .
INGRID (jublande).
Kurt är här! (I dörren till höger.) Emy, Emy!
Emy kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
