- Project Runeberg -  Ingrid : En döds kärlekssaga /
119

(1900) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KURT.

Ja, jag tycker inte om att lämna farbror ensam
med Janson. Så följde jag efter... Er trädgård
är mycket stor och rymmer många — min fru. Ingen
har förvånat sig... Ja^ har sett och hört allt.

INGRID (smärtsamt).

Och inte kommit in?

KURT.

Min plats var ju utanför. — (Rycker fram en stol
och sätter sig bredvid Ingrid; försöker att tala i vanlig
sällskapston.) Det var rätt och — stort — hvad ni gjorde.
Hälgdagskärlek är bara för hälgdagsbarn, och dem
förstår inte världen, och jag behöfver bli förstådd af
världen, jag; det har jag upptäckt för längesedan. Andras
aktning är en god luft att frodas i, också har jag
frodats, som ni ser. (Lugre). När jag tänker på, att min
gosse hvarken behöfver stamma eller rodna, när man
frågar honom efter hans far, ja, då har jag ofta kännt
mig tacksam mot er, och känner mig tacksam ännu . ..

INGRID (sakta).

Ser du ...

KURT.

Och ändå! (Springer upp.)

INGRID (ångestfullt).

Och ändå — —?

KURT.

Om jag bara kunde sticka er med det, pina er
med det, kanske att det skulle lämna mig sedan.

(Tömmer en kognak).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ingrid/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free