Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGRID (tonlöst).
Tala.
KURT (återtar sin plats; talar /oi I
och ryckigt).
Det finns något i mig, som ständigt våndas och
jämrar sig. Jag har aldrig försökt att ge det något
namn, men nu vet jag hvad det är. Ni har beröfvat
mig något, som ingenting på jorden kan ersätta mig.
(Tömmer en chartreuse. Bjuder sedan till att tala lugnt.)
Under min sjukdom — ni slog för hårdt, min fru, jag
höll på att dö — hade jag ännu kvar den där
förnimmelsen af någonting så mycket renare och bättre än
jag själf. Den förnimmelsen kom med er och gick med
er, och ni kom ofta då. Ni brukade lägga er kind
intill min och säga: sof! och så somnade jag så tryggt
och lugnt, som om jag varit barn och legat i min mors
knä. — Jag ville inte bli frisk —- jag höll emot; jag
var rädd att mista er — och så gick det. Ju starkare
jag blef, ju svagare blef er bild, och till sist plånades
ni ut sakta, sakta. Då sa de, att jag var frisk. Ja,
så frisk som den man kan vara, på hvilken man
opererat bort både hjärta och hjärna. Jag visste inte, om
det var i drömmen eller i verkligheten jag hört er
säga: så vill jag, att du ska bli stor och god för min
skull; så vill jag, att du ska bli öm och kärleksfull mot
henne, för min skull. Jag försökte lyda så långt jag
orkade — men jag orkade inte långt. Jag var för liten
att lämna ensam, men det tänkte ni aldrig på!
Lyckligtvis eller olyckligtvis behöfs det så litet här i
världen för att bli ansedd om inte för stor, så för god.
Ingen kräfde något af mig: alla va nöjda, och så
kom det själiska fettet, som ni talade om en gång. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
