Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGRID (förkrossad).
Åh du, åh du, åh du ...
KURT (lyssnar som efter en vacker,
halft förgäten melodi. Sedan i samma ton):
Jag har bara haft en glädje — en sorg, menar
jag; tanken att ni sörjde. Men också öfver den
känslan kan det själiska fettet få lägga sig nu. Ni roar er?
INGRID (tonlöst).
Ja, Kurt, jag roar mig. Och ert idealinstitut för
fattiga — er — vår lifsgärning?
Kurt tiger.
INGRID.
Och edra uppfinningar?
Kurt tiger.
Ingrid går fram lill samma fönster, där hon stod,
när Kurt kom, och ser utåt.
KURT (skrufvar ned det elektriska
ljuset).
Stå still så där! Jag vill se er, som jag såg er
nyss. Ni var lik en dröm — allting är likt en dröm.
Kanske att jag får minnas det här, om Gud finns till.
(Far med handen öfver Ingrids soffa, lägger ett ögonblick
kinden mot hennes kudde. Talar sedan i vanlig sällskapston).
Det tar sig bra ut slottet där uppe på kullen....
INGRID (andfådt och med
under-förslådd mening).
Det är ett dårhus, Kurt. Jag var där i går hos
en kvinna, som förlorat sitt enda barn. De hade gått
vilse — hon gick sina fotter i blod — hon ref sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
