Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Intuition i förhållande till empirisk, intelligibel och intellektuell åskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför allt handling eller över huvud allt sådant
som tvingar vår innersta person att röra på sig.
Mångfaldiga gånger har vår intelligens ställt
oss vid slutet, när det icke varit slut — oss var
och en, och tiderna och folken. Upplevelserna
och uppslagen ha förefallit uttömda. Det är
klart, att sådant beror på en synförvrängning.
Icke alltid förstås; först och främst icke alltid
för den enskilde, vars livsflöden naturligtvis
kunna vara utsinade, icke heller alltid för folken,
som ju också ibland kunna vara dömda; men
i det hela, för mänskligheten — emedan det i
alla fall så ofta visat sig att världen kan bli ny
och strålande i en handvändning. Varje epok är
en renässans.
Det är som sagt handling och åtskilligt annat
som förnyar livslusten, men man kan säga att
i allt detta kommer intuitionen med, att själva
det som händer icke egentligen skulle vara vad
det är, om icke även ett klarnat öga kom till,
förmågan att skåda. Intelligensen, fattad som
motsats till intuitionen, lider av denna fattigdom
och formella tomhet som man så ofta förebrått
den — en annan sak är om det finns fog för
en sådan skarp skillnad och motsats mellan
intelligens och intuition? Enligt min mening icke.
Gå vi så till dem, för vilka intuitionen är
organ för en annan värld i ordets strängare
mening, alltså för tinget i sig, så undrar jag
att börja med, om det icke vore lämpligt att
för den omedelbara förnimmelsen av ett ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
