Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Biologisk grundläggning till Bergsons intuitionsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(s. 169) instinkten nödgades också inskränka sig
till att »famna den mycket lilla del av livet som
den hade praktiskt intresse av». De flesta skulle
väl gå längre än Bergson och mena, att instinkten
till allra största ytterlighet inskränker sig till,
om jag så får säga, det kognitiva existensminimum.
Man undrar hur Bergson efter sådana
medgivanden kan fasthålla den ifrågavarande
distinktionen, och han skulle väl knappast kunna göra
det heller, om han icke alltjämt utan modifikation
hade kvar den skillnaden, att instinkten hänför
sig till tingens väsen men intelligensen stannar
vid relationerna, ett påstående som, vad
intelligensen angår, ingalunda förvånar, då ju
filosofien sedan länge arbetat med denna svårigheten
för vår intelligens, men som, vad instinkten angår,
förefaller alldeles grundlöst och godtyckligt. Jag
kan icke se annat än att Bergson här går i
cirkel. Hans metafysiska övertygelse om, att
intuitionen (instinkten) ger oss en ny värld,
skulle stödjas genom här refererade biologiska
data, men när det kommer till stycket visar sig
den biologiska deduktionen hänga på den nämnda
metafysiska läran.
Så återstår till sist frågan om förhållandet
mellan instinkt och intuition. Bergson tycks utan
vidare anse intuitionen som en fortsättning av
instinkten. Det är sant till hälvten. Instinkten
är för folket vad intuitionen är för geniet, tror
jag någon har sagt; d. v. s. i allmänhet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
