Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Några av Bergsons exempel på intuitionsakter - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tål att stegras, i det oändliga, fördjupas till
upptäckter, samlas till vyer. Ja, just inför sitt
eget inre har man starkast känslan av, att längst
inne bor livets hemlighet, som vi stå på språng
att få tag i genom ett intuitivt grepp, genom en
ödmjuk intuitiv utlyssning. Jag kan icke finna
någon idé i att som intuition beteckna annat än
denna fördjupade och omspännande
introspektion, men i så fall är Bergsons exempel
missvisande och drar blicken ifrån det säreget intuitiva
— och kommer en att önska en klarare utredning
av Bergson rörande förhållandet mellan
introspektion (eller över huvud empirisk åskådning)
och intuition. Ibland ser det ut som om
Bergson gent emot intelligensen å ena sidan satte
åskådningen. I så fall är det klart, att
intelligensen för sig tagen är tom och formell, och
påståendet härom, så centralt för Bergson,
innebär ingenting annat än vad Kant säger, att
begrepp utan åskådningar äro tomma. Att tolka
Bergson så, kan jag dock icke förmå mig till,
ty det skulle göra hans filosofi meningslös. Man
får väl tänka sig att han till intelligensen räknar
även åskådningen i rummets och den kvantitativa
tidens schema, och att häremot ställes intuitionen
som en osinnlig uppfattning. Dock må jag
bekänna att jag icke i denna kardinalpunkt funnit
klart besked hos Bergson.
För att närmare gå in på det här exemplet
— romanfiguren — så är det en annan sak,
att man nog icke kan få en uppfattning inifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
