Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Några av Bergsons exempel på intuitionsakter - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänföreställningar upplösa sig som fiktioner, med
resultat alltså, att förnimmelserna stå kvar som
enda faktiska utgångspunkt; vidare en sats som,
sedan nu materien ej längre finns kvar som
bärare av fenomenen, gör själen till substans i
allt, samt en som, efter att våra intryck ej komma
från materien, för in gud såsom orsak till våra
förnimmelser. Man finner snart, att dessa satser
återge ett och samma förhållande sett från olika
håll, nämligen förhållandet mellan de tre
faktorerna: människan, materien, gud. Denna
förenkling är ännu icke en intuition. Den är en
sådan hyfsning av ekvationen, som hör till allt
tänkande studium. Men så inställer sig den
intuitiva synen! Vi se materien som »en tunn
genomskinlig hinna, anbragt mellan människan och
Gud», eller materien som »ett språk, vilket Gud
talar till oss». Och då kastas hela
reflexionsmaterialet, och i synen äro tankeförmedlingarna
avstannade, då har intelligensen gjort sin tjänst
och kan gå. Jag måste upprepa det: upplevelsen
är riktig; men tolkningen är ej riktig. Och jag
tycker mig kunna spåra reflexionen åtminstone
ännu ett steg närmare än Bergson gjort.
När jag först upplevde, som jag tror jag
gjorde, den syn, Bergson talar om, var vid
läsningen av några sidor, där Berkeley (i andra
dialogen mellan Hylas och Filonous) gör upp sin
ställning till Malebranche och visar, att materien
som medium mellan människan och Gud var en
rent överflödig faktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
