Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Intuitionen som syntes. Metodiska konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanna verkligheten. I mina utredningar, som icke
gå utanför tidsexistensens mark, får denna gräns
icke spela in på annat sätt än som en riktpunkt
för det intuitiva livets stegring.
Jag har tänkt mig, att ett sålunda begränsat
begrepp skulle kunna bli vetenskapligt
fruktbart såsom hållpunkt för ett bestämt problem och
en målmedveten strävan i riktning mot en
intuitiv kultur. Men för övrigt tror jag också,
att man i det hela har den filosofiska traditionen
och det litterära språkbruket för sig, när man
så avgörande betonar det syntetiska draget i
intuitionen.
Med avseende på den filosofiska traditionen
vill jag närmast anknyta till det spinoziska
intuitionsbegreppet, som ovedersägligen är en
representativ typ. Måhända är det icke för mycket att
här anföra Spinozas stående exempel på
intuition. Det gäller vår tillit till regula de tri. Tre
tal äro givna, och vi ha att finna ett fjärde
som förhåller sig till det tredje liksom det andra
talet förhåller sig till det första. Den ene räknar
utan tvekan som hans lärare lärt honom, en
annan är så pass kritisk, att han försöker några
gånger, om det stämmer; en tredje övertygar
sig om förfarandets riktighet förmedelst Euklides
bevis i 7:de bokens 19:de proposition, vilket
säger honom att det måste förhålla sig så.
Men vid de enklare talen behövs detta icke.
Om t. ex. talen 1, 2, 3 äro givna, så vet var man,
att det sökta talet är 6, och detta mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
