Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Intuitionen som syntes. Metodiska konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligare, emedan vi göra vår slutsats på grund av
det förhållande mellan 1 och 2 som vi i en blick
(uno intuitu) uppfatta. (Detta efter Prop. 40 i
andra boken av Spinozas Etik, varmed kan
jämföras ett ställe i avhandlingen om »Gud,
människan och lyckan», strax i början av andra delen.)
Det sista uppfattningssättet är det intuitiva. Det
är lika adekvat som den rationella bevisningen,
men är denna överlägset genom sin omedelbara
evidens; en rationell bevisning stöder sig ju
tydligen på en serie av omedelbara intuitioner.
Den spinoziska intuitionen innebär alltså en
syntes, och det är detta jag fattar som
huvuddraget i den typ jag sluter mig till. En ganska
enkel syntes, kunde någon tycka; 1:2 = 3:6. Ja,
i detta exempel. Men tänk den då stegrad.
Då kan den få att omspänna mycket. Tag en
mera invecklad sats, tag den samman med hela
raden av till grund liggande satser och hela raden
av följdsatser. Det blir hela geometrien
intuitivt skådad. Varje begreppsförmedling som däri
ingår, kommer också med i intuitionen. Och låt
oss så gå till annat än geometrien, ända till
skådandet av universum i alla dess förhållanden av
utsträckning och tänkande — då börja vi
kanske förnimma spinozismens så ofta prisade
evighetssus.
Men det intuitiva behov, som jag velat vara
tolk för, finner icke hos Spinoza allt vad det
söker. Och detta har en djupt liggande grund.
För Spinoza har tidslivet ingen betydelse. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
