Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Intuitionen som syntes. Metodiska konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förbättra vissa iakttagelser, vore en ren
fantasi; den skulle icke ha något gemensamt med
intuitionen». I slutorden till Huxley-föredraget
(Fil. o. livet s. 42): »Intuition och intelligens stå
icke i motsats till varandra, utom där intuitionen
vägrar att ta precision genom att träda i beröring
med vetenskapligt behandlade fakta, eller där
intelligensen ... utan fog uppträder med anspråk på
vetenskaplighet.»
I dylika uttryck ser jag det metodiska kravet
uttalat, att det rent intuitiva måste träda ut i
mångfald, analys, diskursivitet. Vidare kan jag
icke annat än däri se den metafysiska
uppfattningen uttalad, att den »rena» intuitionen endast
är ett gränsfall, som aldrig faller innanför vår
erfarenhet, att alltså även isigvarat, nuflödet,
endast är en gränstanke, en idé, som vi kunna
inrikta oss på men ej nå fram till. Mot en sådan
åsikt har jag, som man kan förstå av det
föregående, ingenting att invända. Men kan den i
grunden vara Bergsons? Det förefaller mig
omöjligt. Om så vore, skulle ju hela denna
energiska strävan att rycka intuitionen alldeles
lös ur intelligensens relationsnät vara utan
mening. Här föreligger utan tvivel en oklarhet.
Bergson har förbehållit termen intuition
egentligen för själva gränsfallet; det är en
namnsak och likgiltigt. Så har han låtit termen
tänja sig därhän att den även betecknar regionen
närmast under toppunkten, det vill säga vår
uppfattning i den mån den tillspetsar sig i intuitiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
