Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Intuitionen som syntes. Metodiska konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intelligensen »bevisat» oss att poesien snart icke
längre skall kunna finna på något nytt (Richet),
genast äro vi färdiga att, om vi nu icke tro på
beviset, anse bevisningens väg oanvändbar i
dylika frågor. Det behövs bara att man synar
ett sådant bevis i sömmarna, så ser man snart
var den logiska blundern är begången. Jag vill
påstå, att vartenda ett av de yrkanden Bergson
har att göra gent emot intelligensens
forskningssätt och forskningsresultat, hade kunnat
stödjas genom att vädja till intelligensen själv
och en mera subtil kontroll. Naturligtvis menar
jag då med intelligens (jfr ovan s. 31) icke blott
slutledningsförmåga och minne, utan hela vår
vanliga kunskapsförmåga, icke minst när den
upptar sitt material. Till och med väntar jag,
för en förfining av de humanistiska metoderna,
mest av en till mera känslighet och noggrannhet
uppövad förmåga att iakttaga och en mera
hårfin teknik vid återgivandet av iakttagelsen.
Må vi t. ex. tänka på en dylik fördjupad
uppfattning av filosofiska systemer som den
Bergson yrkar på i sitt Bolognaföredrag (ovan s. 32),
så ledas vi till en sådan genom att göra
mera allvar av det logiska kravet på att söka
den enande principen i de särskilda satserna och
det likaledes rent logiska kravet på att förstå
det omedelbart upplevda och sedda som ligger
till grund för en teori.
Detsamma gäller då över huvud fordran på
inlevelse, som ju blir huvudsaken i Bergsons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
