Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bland de medverkande anledningarne till att de tvenne
ordensgre-narne icke längre med samma energi som tidigare ödde tid och kraft på
att bekriga varandra, har man törhända att söka i det förhållandet att
de var på sitt håll så småningom hade fått en hel mängd andra saker att
ägna uppmärksamhet. Bl. a. väckte den s. k. iskällardricksfrågan
allvarliga bekymmer inom båda storlogerna. Iskällardrickat och andra
därmed jämförliga svagare ölsorter hade tidigare betraktats som tillåtna, men
sedan det visat sig att dessa drycker utgjorde ganska effektiva
berusningsmedel måste ordensmyndigheterna inskrida mot de många
godtemp-lare som gärna förtärde "iskällardrickat" och som ville ha denna
"oskyldiga stimulantia" kvar. A. H. Berg meddelade i sin rapport till 1886
års storlogemöte med "malinska" grenen att frågan "vållat mycken
oreda" under året. Rådet hade också ansett sig böra utfärda förbud mot det
tidigare florerande oskicket att servera iskällardricka i ordenslokalerna.
Nu gällde det för storlogen själv att taga ställning till problemet. Efter
langvariga debatter både för och emot beslöts omsider att uttryckligen
förbjuda varje maltdryck som innehöll två procent alkohol eller
därutöver. Dock skulle förbudet icke gälla "iskällardricka, som av tillverkarne
å etiketten garanterades ej innehålla två volymprocent alkohol".
Den "hickmanska" storlogens chef berättade i sin rapport till 1886 års
möte att "ganska många godtemplarmedlemmar förtära på närmaste
öl-krog flera buteljer iskällardricka, så att rus till och med därav följer, ett
oskick som snart kan leda till vår sköna planterings undergång".
Storlogen vågade emellertid icke tillgripa det enda riktiga medlet mot de
förrädiska dryckerna, nämligen ett förbud, utan nöjde sig med att göra
ett uttalande, vari fastslogs att "icke en drycks namn utan dess
beskaffenhet bör vara bestämmande för huruvida den skall vara för
godtemp-lare tillåten eller ej". Det uppdrogs åt distriktlogerna att "undersöka
och bestämma vilka slag av de inom de olika distrikten gängse
maltdryckerna äro berusande eller icke och i enlighet därmed förfara".
Även frågan om Ordens politiska och religiösa neutralitet gav
anledning till en del bekymmer. "Hickmaniterna" stucko inte under stol med
att de önskade utgöra ett på religiös grundval arbetande fosterländskt
sällskap. De uppvaktade alltsomoftast kungen med servila
hyllningstelegram och mottogo några gånger ekonomiskt bistånd av högst densamme.
Den "malinitiska" storlogen beskylldes däremot — med rätt eller orätt —
för att inom sig hysa och tolerera vissa friare åskådningar. Denna
ordensgrens tidning, Svenska Good Templar, som ju ägdes av enskild person,
hade också infört en del artiklar som gåvo uttryck åt politiskt frisinnade
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
