Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tendenser. Följden blev att den konservativa pressen häftigt angrep
god-templarlogerna och betecknade dem som härdar för politisk agitation.
Storlogen fann sig därför föranlåten att å 1886 års möte göra ett
uttalande, ägnat att klarlägga dess ställning till politik och religion. Klart
och skarpt betonades att "politiska och religiösa frågor icke finge
upptagas till behandling å loge-, grad- eller distriktmöten eller vid något
sammanträde i Ordens namn". Då Orden önskade i sig upptaga personer,
bekännande sig till skilda åsikter på det politiska och religiösa området,
förklarades det vara av vikt, att ingenting förehades, som kunde kränka
en medlems politiska och religiösa övertygelse. F. ö. slogs uttryckligen
fast, att varje medlem ägde ute i det allmänna livet bekänna sig till vilken
politisk eller religiös åskådning han behagade, blott han ej sökte inblanda
Orden däri.
Vid 1886 års möte avgick A. H. Berg som den "malinska" storlogens
chef och efterträddes av Edv. Wavrinsky, som under det senaste
arbetsåret tillhört V. R. i egenskap av H. V. R. På denna sistnämnda post
ersattes han nu med Oskar Eklund. Övriga till V. R. hörande
tjänstemän blevo: L. G. Broomé, v. chef; J. Ahlén, ungdomsöverintendent; J.
Smith, sekr.; Ad. Aulin, skattmästare; P. M. Åberg, kaplan; E.
Mollberg, marskalk, samt A. H. Berg, f. chef. "Hickmaniterna" omvalde som
chef Axel Johanson och som sekr. Eug. Ståhlgren. Rådgivare blev Axel
Dickson, v. chef W. Styrlander och skattmästare A. Dahlgren. Deras
ungdomsintendent J. Kjellström, kaplanen J. F. Wigstrand, marskalken
M. Andrésen och f. chefen Carl Hurtig hade icke säte och stämma i rådet.
Sedan de båda Högsta storlogerna å möte i Saratoga, N. Y., i slutet av
maj 1887 godkänt förslaget om återförening beslöt de svenska storlogernas
samarbetskommitté att söka omedelbart åstadkomma en förening av
jämväl de båda svenska "godtemplarhärerne". "Maliniternas" nye chef,
Wavrinsky, vilken själv deltagit i Saratoga-mötet, var en bland dem som
ivrigast påyrkade att storlogernas förening till en skulle verkställas utan
dröjsmål. Båda V. R. beslöto också att — med ändring i vad de näst
föregående årsmötena beslutat om tid och plats för löpande årets möten —
sammankalla båda storlogerna till årsmöten i Stockholm den 18 juli 1887.
Vid den "hickmanska" storlogens möte, som hölls i Arbetarföreningens
stora sal, närvoro inalles 222 ombud från 196 loger. "Maliniterna"
sammanträdde i det närbelägna Betelkapellet och i deras möte deltogo 163
ombud från 161 loger. Enligt resp. sekreterares rapporter räknade den
"hickmanska" ordensgrenen i Sverige vid denna tidpunkt något mer än
23,000 medlemmar i 605 loger och den "malinska" 37,000 medlemmar i
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
