Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger icke för mycket om man påstår, att flertalet bland de representanter
för småfolket, som under de senaste årtiondena gjort sig gällande i det
politiska och kommunala livet i Sverige, ha inhämtat sin kännedom om
parlamentarisk ordning, sin vana vid offentligt framträdande, just inom
godtemplarlogerna.
Ganska tidigt började emellertid behovet av en speciell studie- och
folkbildningsverksamhet, utöver den som bedrevs i direkt samband med
logearbetet, göra sig förnimbart inom Orden. Redan omedelbart efter de
bada ordensgrenarnes återförening startade Högsta storlogen en dylik
specialverksamhet i form av studiekurser med syfte att dels fördjupa
or-densmedlemmarnes insikter i nykterhetsproblemet, dels väcka håg för
studier på andra områden. Deltagandet i studiekurserna skulle vara
alldeles frivilligt. Varje deltagare tillförsäkrades rätt att till betydligt
reducerade priser genom studieverksamhetens ledning inköpa nödiga böcker.
Förtjänsten av att ha gjort de svenska godtemplarne bekanta med detta
studiesystem tillkommer Oskar Petersson, vilken så tidigt som 1889
började propagera för anordnandet av studiekurser efter det
engelsk-ameri-kanska mönstret. Först 1892 braktes emellertid frågan för första gången
inför den samlade storlogen, som dock icke förrän två år senare kände
sig redo att fatta beslut i ärendet. Da enades man emellertid om att
tillsätta en "studiedirektor" och vid hans sida en "studiekommitté", som
skulle uppgöra plan för studiearbetet samt igångsätta försökskurser. Till
studiedirektor valdes lektor Johan Bergman och till ledamöter av
studiekommittén Edv. Wavrinsky, Oskar Petersson och Johan Ahlén. Vid
årsmötet 1895 godkändes ett av kommittén framlagt förslag, som
innebar ett studiesystem på två linjer, en nykterhetslinje och en allmän
bildningslinje, med tre årskurser för varje linje. Bergman, som omvaldes
såsom studiedirektor, kunde på grund av en längre utrikesvistelse icke
verksamt deltaga i det organisationsarbete som nu förestod. Under större
delen av det närmast följande arbetsåret tjänstgjorde därför Oskar
Petersson som studiedirektor, och han kunde till 1896 års storlogemöte
rapportera att studiekurser — eller, som man snart började benämna dem,
studiecirklar — anordnats ä ett trettiotal platser. Däremot hade man icke
kunnat anordna en planerad större sommarkurs.
Verksamheten var nu sålunda i gäng och utvecklade sig småningom i
önskvärd riktning. Bergman efterträddes som studiedirektor av fil. kand.
V. A. Rinander och denne av fil. kand., numera lektorn och
riksdagsmannen Oscar Olsson. Denne nedlade ett banbrytande och i hög grad
resultat-rikt arbete inom denna särskilda gren av godtemplarverksamheten. De av
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
