Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som krävdes innan återföreningstanken kunde förverkligas. Detta skedde
som bekant vid mötet i Saratoga 1887. Båda ordensgrenarna höllo det
året sina möten i denna stad. Under de tvenne första mötesdagarna
sammanträdde de båda organisationerna var för sig, men på den tredje
mötesdagen, den 26 maj, infördes den engelska grenens medlemmar i den
amerikanska grenens möteslokal och mottogos med den vildaste entusiasm.
Det togs en timmes rast för att ge medlemmarna tillfälle att hälsa på
varandra och framföra sina lyckönskningar. Hela denna
återföreningsscen, vari Edvard Wavrinsky och A. H. Berg deltogo, var av den mest
gripande art och glömdes aldrig av dem som bevittnat densamma.
Män, som stått mer eller mindre fientliga emot varandra under
söndringens år, togo varandra i famn, och glädjetårar fuktade mångas kinder.
Och aldrig har väl sången ljudit mäktigare vid ett godtemplarmöte, än
då man stämde upp sången om "de band, som knyta hjärtan samman i
broderlig kärlek", och som slutar med de vackra orden:
»Av samma hopp vår själ är fylld,
mot samma mål vi gå,
i sorgens som i glädjens stund
förenade vi stå.-»
Det förtjänar kanske även omnämnas, att det efter återföreningen till
John B. Finch, som valts till de förenade Ordnarnas chef, överlämnades
den ordförandeklubba, som Sveriges storloge skänkte åt den engelska
grenen vid dess möte i Stockholm år 1885. Det är denna ordförandeklubba,
som alltsedan dess använts inom den Internationella storlogen under det
ceremoniella arbetet och vid stadfästandet av alla dess beslut.
Förhållandena inom Sveriges godtemplarvärld voro ju vid denna
tidpunkt inte de allra lugnaste, varom sönderklyvningen år 1888 tydligt
bär vittne. Sverige var faktiskt vid den tiden godtemplarvärldens
"oroliga hörn", och det är därför ej att undra över, att den Internationella
storlogens verkställande råd till sitt möte inbjödo Wavrinsky och Berg
för att av dem erhålla en redogörelse för Ordens ställning i Skandinavien.
Det beslöts också, att John B. Finch skulle företaga en resa dit för att
rätta till förhållandena. Vem vet, om ej mycket skulle blivit annorlunda,
ifall Finch kunnat komma över till Sverige och fått vara närvarande vid
de båda ordensgrenarnas sammanslagning i Stockholm i juli 1887. Nu
blev det William Turnbull, ordensrådgivaren, som fick resa i Finch’s
ställe. Turnbull anlände till Stockholm den 15 juli, deltog i de båda
storlogernas möten och avreste den 23 juli. I sin rapport till världsstorlogen
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
