Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid detta möte dyker också den en lång följd av år brännande
fragan om Ordens religiösa neutralitet upp. I Sveriges storloge hade
denna fraga väckts till liv genom ett par motioner till storlogens
möte 1890. Kravet på större frihet i detta avseende hade emellertid
något tidigare framkommit från Indien. Dåvarande högste chefen
William Turnbull ställde sig emellertid fullständigt avvisande till
buddhisternas krav, och världsstorlogen sanktionerade hans uppfattning
vid mötet i Edinburgh.
Emellertid hade Oronhyatekha 1891 valts till ordenschef, och då kravet
pa större religiös frihet ånyo framfördes från Indien gav Oronhyatekha
hinduerna tillåtelse att vid logemötena använda Vedaböckerna i stället för
Bibeln. I sin rapport till världsstorlogemötet 1893 angav han en utförlig
motivering för sin uppfattning. Under hänvisning till att medlemmarna
vid sitt inträde i Orden försäkras, att deras religiösa övertygelse skulle
respekteras, yttrade han: "Jag var och är av den uppfattningen, att
Godtemplarorden ej blivit grundad för att förkunna religiösa läror utan för
att utbreda helnykterhetens välsignelser i världen utan hänsyn till vare sig
bekännelse, sekt eller ras." Han slutade med orden: "Jag hänskjuter
frågan till eder i den allvarliga förhoppningen, att ni skola behandla den
i den vidsynta anda av kristlig fördragsamhet och mänsklig sympati, som
alltid varit utmärkande för Godtemplarorden och utgör en av dess
förnämsta källor till framgång."
Oronhyatekhas vidsynta uppfattning godkändes emellertid icke av
världsstorlogen, och det skulle dröja ännu många år, innan kravet på
religiös neutralitet inom den internationella Godtemplarorden godkändes
av den högsta myndigheten. Trots världsstorlogens avvisande hållning i
denna fraga, hölls frågan vid liv i Sveriges storloge, där den diskuterades
vid en rad av möten, ehuru även storlogen år efter år ställde sig avvisande
till det framställda kravet på en omarbetning av ritualerna i
konfessionslös riktning.
Kom så världsstorlogemötet 1897, som förlagts till Zürich. Under det
Ordens medlemsantal ständigt sjunkit i Amerika, ökades det alltjämt i
Europa. I början av 1890-talet bedrevs en kraftig agitation i
Central-Europa för att där erövra nya områden. Orden hade fått ett starkt fäste
i Schweiz, där helnykterhetsrörelsen hade sådana framstående förkämpar
som Aug. Forel, Bunge och H. Blocher. Mötet i Zürich blev ett ur många
synpunkter betydelsefullt möte. De europeiska ombuden mötte upp i
större antal än någonsin förr, och Sveriges storloge representerades av ej
mindre än åtta ombud.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
