Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ju under sådana förhållanden lätt begripligt, att den där mötte
upp med en representation av ej mindre än 31 ombud, vilka insattes i
såväl stående kommittéer som särskilda möteskommittéer.
J. Bergman, som vid mötet i Hamburg valts till internationell
valintendent, avlämnade en intressant rapport, vari han gav en överblick av
nykterhetslagstiftningen världen runt under åren 1911—1914. I slutet
av sin rapport framställde han tvenne förslag:
"1) att världsstorlogen uttalar en broderlig önskan, att alla storloger
måtte organisera det politiska upplysningarbetet och valarbetet genom
tillsättandet av valintendenter i logerna;
2) att världsstorlogen ånyo skulle fastslå som sin orubbliga grundsats:
Ingen tillåtelse under någon form, under några omständigheter, att sälja
berusande drycker som njutningsmedel! Härigenom varnas alla
nykterhetsreformatorer för att, även om de frestas därtill, godkänna eller taga
del i något som helst monopol- eller bolagssystem. Dessa system äro väl
ägnade att giva rusdryckstrafiken längre liv, särskilt i de länder, där
allmänna opinionen redan är gynnsamt stämd för förbudet, dels att giva
rusdryckstrafiken en oförtjänt ställning i samhället på samma gång som
de skapa ett oerhört ekonomiskt hinder för slutmålet."
Båda förslagen behandlades av lagstiftningskommittén, där Bergman
satt som ordförande. Oscar Olsson, som var medlem av samma kommitté,
opponerade sig emot det senare av dessa båda förslag, emedan han ansåg
det riktat mot den uppfattning, som vid det tillfället hystes av Sveriges
storloge. Sex år senare hade Sveriges storloge ändrat ståndpunkt, ty vid
1920 års storlogemöte beslöts med 800 röster mot 140 att godtemplare
icke finge mottaga uppdrag som ordförande eller styrelseledamot i
brännvinsbolag. Bergmans varning var sålunda ej så obefogad, utvecklingen
gav honom rätt, och i det stora hela gjorde lagstiftningskommittén det
också, då den enades om följande av I. S. L. enhälligt antagna uttalande:
"Värdsstorlogen hävdar alltjämt vår Ordens orubbliga princip, att
förbudet är det enda verkligt effektiva medlet i kampen mot rusdryckerna.
Pa samma gäng som världsstorlogen lämnar sitt stöd åt arbetet för
lokalt veto, det medel, som giver folket makt och myndighet att i varje
kommun undertrycka rusdryckshanteringen, vill den allvarligt varna sina
storloger för varje slag av monopol och bolagssystem i och för
rusdrycksförsäljning. Världsstorlogen inlägger icke i detta uttalande den
meningen, att Ordens medlemmar i de länder, där monopol eller systembolag
finnas, eller där rusdryckshanteringen regleras genom upplåtande av vissa
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
