Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Bartholomew Gough föddes i byn Sandgate i grevskapet Kent,
England, den 22 aug. 1817. Hans far var soldat — modern, en god
och älsklig kvinna, föreståndarinna för byns skola. Ynglingen lär ha
tagit starka intryck mycket tidigt av miljöns romantik: smugglingen,
marknads- och majfesterna, de mystiska tänkesätten och sedvanorna. Vid
skolan i Folkestone, som han dock redan vid 11 års ålder måste lämna,
gjorde han inga märkligare framsteg — han brottades ännu förgäves
med ett lättsinnigt och oberäkneligt lynne. Då det syntes vara omöjligt
för honom att få någon varaktig syssla i hemorten — och fadern, som
behärskades av sorglöshet, gjorde inga nämnvärda ansträngningar för
att hjälpa ynglingen tillrätta — medföljde han några av familjens
vänner över Atlanten till Förenta Staterna.
De anlände dit i augusti månad år 1830 och nedslogo bopålarna å
Oneida County, där John Gough i början fick syssla med
jordbruksarbete, som dock ingalunda motsvarade hans krafter och läggning. Han
längtade efter bokliga kunskaper för att kunna tillfredsställa sina
intellektuella drömmar, men då han inte vedervågade att sätta direkt kurs
på målet, valde han den omväg, som han förmodade så småningom
skulle föra dit. Han blev bokbindare för att dagligen få syssla med böcker.
Då det kom till hans kännedom, att fadern högst otillfredsställande
skötte sin underhållsplikt, skickade han respengar till modern och
syskonen, och tog dem till sig. Den lilla familjen levde något så när
lyckligt, under åtnjutande av en tarvlig bärgning, även efter
överflyttningen till New York, så länge John hade arbete, men när detta tröt,
inställde nöden sig. Under arbetslöshetsperioden dog även modern, som
av nämnda olyckliga omständigheter måste begravas på
fattigkyrkogården, allas vilostad den tiden, ifall nödiga medel saknades att betala en
"medborgerlig" begravningsplats med.
Moderns frånfälle medförde emellertid den första brytningen i sonens
oroliga, på hetsigheter synnerligen rika liv. Han hade sedan barndomen
varit innerligt fäst vid henne, och endast av denna anledning hade
hennes bortgång blivit honom ett svårt slag, men dessutom: fjärran hennes
välgörande och lugnande inflytande, begynte en mängd dåliga böjelser,
som sedan födseln slumrat i hans inre, att vakna till liv. Han var en
utomordentligt angenäm och eftersökt sällskapsbroder, sjöng,
deklamerade och berättade historier. Hans mimik och efterhärmningsförmåga
voro lysande, och därför drevs han nästan omedvetet in på aktörens
vanskliga levnadsbana, ehuru dock icke för lång tid.
När han tröttnat vid teatern, försökte han sig som sjöman. Men se-
!9J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
