Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigare befunnit sig i ganska goda omständigheter, men det hade gått
utför med dem på grund av familjefaderns rusdrycksbegär. Han och
några hans kamrater samlades varje dag på en krog i Baltimore. Sent på
kvällen brukade han komma hem och var då alltid redlöst berusad, föll
ofta omkull i trappan och skulle ha blivit liggande där om icke hans lilla
dotter Hanna funnits. Hon brukade vaka tills hon hörde fadern komma
och gick då emot honom för att hjälpa honom uppför trappan. Då han
föll omkull förmådde hon icke hjälpa honom upp, men hon bar kuddar
och täcken ned i trappan och bäddade under hans huvud samt bredde
över honom så gott hon förmådde, samt lade sig därpå själv vid hans sida.
Hustrun hade i sin förtvivlan övergivit den supige mannen och sökte
med sitt arbete försörja sig själv och de minsta barnen. Lilla Hanna, 10
år gammal, tröttnade icke att vårda fadern och följa honom med sin
barnsliga kärlek. När han om morgonen vaknade ur sitt rus, brukade
han genast sända flickan ut att skaffa brännvin. Hon lydde honom da
hennes böner ej förmådde honom att avstå. Mitt i sitt elände
"förbannade han sig för det han var en så ovärdig fader åt ett sådant barn". —
En lång tid var hans liv "en kedja av elände och självförbannelser, blott
avbrutna av nya rus".
"Huset hade sjunkit ned i djup fattigdom och sjönk för var dag allt
djupare", fortsätter Fredrika Bremer sin skildring. "En morgon, då
Haw-kins, sjuk till sinne och kropp, vaknade efter föregående dags rus, befallde
han som vanligt Hanna att gå och skaffa brännvin. Men flickan ville
icke gå. Hon bad innerligt: Inte i dag, käre fader! Och hon grät.
Fadern bad henne i vredesmod att lämna rummet. Ensam steg han upp
och gick med stapplande steg till det vanliga stället. Här hade emellertid
en besynnerlig scen föregått, svår att förklara utan en hemlig högre
inverkan. Dryckesbröderna voro redan där tillsammans vid de fyllda
flaskorna, då en av dem säger: Det är likväl bra tokigt, att vi skola sitta
här och förstöra oss blott för att göda det där svinet! (menande krogens
ägare). De andra instämde. Någon sade: Tänk om vi från denna dag
icke skulle dricka en droppe mer? Det ena ordet gav det andra.
Männerna upprättade hastigt ett förbund och uppsatte en skrift, i vilken de
med ed förpliktade sig till totalt avstående från starka drycker. Och när
Hawkins kom in på krogen mötte honom bröderna med
nykterhetsplakatet och ropade: Skriv under! Skriv under! Överraskad, överväldigad,
nästan utom sig, skrev han sitt namn till de andras. Utan att ha förtärt
en droppe brännvin, hastade han nu hem, liksom i ett nytt slags rus. Han
fann sin hustru och dotter tillsammans. Han kastade sig på en stol och
14 206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
