- Project Runeberg -  Femtio års godtemplararbete i Sverige : en minnesskrift /
221

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derlig anda radde och det var med längtan vi motsågo aftonen för
mötena.’

Det kan väl ej anses ogrannlaga att nämna det nu sedan mannen är
död för några år sedan. Jo, det var den gamle nykterhetsmannen Eugene
Ståhlgren. Han var anmäld för att ingå i logen Frideborg. Det var
ju inte mycket hopp, ty han var kommen långt på det sluttande planet.
Den broder — en maskinist Börjesson å ångaren ’Färdig’ —■ som lyckats
få löfte av Ståhlgren att han skulle komma på mötet på kvällen och bli
godtemplare, sade till marskalken i logen: "Här har du én krona som du
skall lägga som inträdesavgift för Ståhlgren, när han avlagt löftet. Jag
tordes inte lämna honom den, ty jag var rädd att han då skulle gå och
supa upp den.’ — Börjesson kunde inte själv komma till mötet. — Ja,
vad resultatet blev beträffande Eugène Ståhlgren det är ju känt bland
allt vad godtemplare heter i vårt land och utanför dess gränser.

En annan händelse från denna tid, som visar vilket sinne och nit för
de armas räddning som då var rådande bland nykterhetsfolket, vill jag
ock omtala. I slutet på 1870-talet fanns en plats vid dåvarande Sillgatan,
nu Postgatan, en plats som kallades ’asylen’, där hemlösa hade sitt
tillhåll. Det gällde att bland dessa söka rädda några. Ett par bröder gingo
dit och lyckades få tag i en man som hette Andersson. Han lovade att
han skulle komma med och bli nykter och börja ett nytt liv, men huru
skulle man bära sig åt? Man kunde ju inte ta mannen sådan han var,
smutsig och illaluktande, till mötet på kvällen, utan man köpte först
kläder och skodon, hatt m. m. åt honom. Så fick man honom med till
badinrättningen och lät honom bli ren innan han fick de nya kläderna
på sig. Sedan avlade han nykterhetslöftet och stod kvar till sin död för
flera år sedan.

Men snart skulle en annan anda göra sig gällande, en splitets och
avundens hemska demon kom in i arbetet och då var det slut med endräkten
och kärleken. Man har klandrat Olof Bergström, och mängt och mycket
var ju klandervärt hos honom, men saken var att han inte blev
oklanderligt bemött av de ledande personerna inom Orden. Mannen var ju ytterst
fattig, han hade offrat så mycket han ägde på saken, men trots detta
var det ingen som ville hjälpa honom. Det hade ju redan en tid efteråt
influtit ganska mycket pengar i logen Klippans kassa. Nu ville Bergström
få ett litet lån av logen, men då reste Victor Fischer, som alltid var
mycket rädd om pengar, ett väldigt motstånd mot Bergström, och hade
spänningen dem emellan förut varit svår, blev den ännu värre efter detta.

14 221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:00:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iogt50/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free