Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dött efter splittringsmötet i Malmö 1888 — men som dock hann med
att ytterligare förvirra den förut trassliga och ohållbara situationen.
• Det säger sig självt att alla dessa inbördesstrider måste ge anledning till
rätt mycken nervositet ute i landet. I samma mån som tiden för
storlogemötet i Malmö närmade sig växte spänningen, isynnerhet som det var
allom uppenbart att oppositionen igångsatt en väl organiserad kampanj i
avsikt att förvissa sig om majoriteten vid mötet. Det ansågs icke
osannolikt, att dessa ansträngningar skulle lyckas, ty Högsta storlogen hade
vägrat sanktionera Stockholms-mötets beslut att överflytta
representationsrätten i storlogen från grundlogerna till distriktlogerna. Man var
således hänvisad att alltfort dragas med det gamla representationssystemet,
och det kunde antagas att särskilt de loger, inom vilka oppositionen var
förhärskande, icke skulle underlåta att utnyttja sin representationsrätt.
V. R. fann sig dock berättigat att utfärda en provisorisk vallag, enligt
vilken ombudsvalen skulle förrättas distriktvis men ombuden
befullmäk-tigas av sina resp. loger. Varje loge skulle dock ha rätt att sända egna
representanter, i vilket fall dylik loges medlemsantal skulle borträknas från
distriktets. Ombuden skulle å storlogemötet ha en röst för varje
hundratal medlemmar som de representerade.
När mötet sammanträdde (den 2 juli 1888 i Malmö godtemplares
ordenshus) befanns det att de 221 ombud som infunnit sig blivit utsedda
på många olika sätt. Somliga distrikt hade valt helt efter
Stockholmsmötets beslut, andra hade överlåtit åtminstone en del av
representationsrätten åt logerna. Vidare funnos rena logeombud, även från sådana
distrikt som själva voro fulltaligt företrädda. Och slutligen fanns det
ombud, som icke alis voro valda, men låtit utskriva fullmakter åt sig
för att få göra en billig resa till Köpenhamn, där en storartad
utställning pågick. Man kan förstå att det för mötet blev en bland de
viktigaste uppgifterna att söka komma till rätta med denna röra.
Avgörandet lämnades åt Högsta storlogens närvarande representant, mr
Turnbull, och denne avhögg den gordiska knuten på det sättet att han
förklarade alla ombuden lagligt valda. Sedan återstod det emellertid att
bestämma vilken röstgrund, som skulle tillämpas under mötet. Efter
långvarig debatt bestämde man sig för att låta distriktombuden få 5
röster vardera och logeombuden en röst. Alla ombud skulle däremot
med lika rätt deltaga i resekostnadsfördelningen.
Uppenbart är att detta beslut angående ombudens röstskala innebar
ett nederlag för oppositionen, som utan tvivel hade sina starkaste
förankringar bland logeombuden. Stämningen inom storlogen sedan av-
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
