Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var att "genom meningsutbyte komma till ökad klarhet och vidgad
kunskap om konstitutionens föreskrifter i en del punkter, om vilkas rätta
tolkning tvister emellanåt förekommo". Men senare började
tjänstemannamötena överskrida sin befogenhet genom att "avfatta resolutioner, vilka
tillställdes logerna och även gradtemplet i form av cirkulärskrivelser, vilka
man helt enkelt fordrade skulle lända till efterrättelse för logerna och
gradtemplet". Att denna tjänstemannamötenas självtagna myndighet
skulle väcka anstöt, kan man ju lätt förstå. Det gick i själva verket
dithän att ordenschefen, Carl Hurtig, en tid umgicks med planen att alldeles
förbjuda tjänstemannamötena.
Sedan distriktlogesystemet genomförts inom Orden och distriktlogerna
övertagit tredje graden såsom "arbetsgrad", fanns icke längre någon
anledning att bibehålla gradtemplen. Senare tillkom emellertid en ny
institution, de s. k. "gradlogerna", med uppgift att meddela andra graden å
sådana platser där mer än en "underordnad loge" var i verksamhet.
Gradlogerna upphörde i sin tur sedan kretslogesystemet hunnit genomföras och
andra graden därmed fått en helt annan betydelse och uppgift inom
ordenssystemet än förut varit fallet.
II.
UR DISTRIKTLOGESYSTEMETS HISTORISKA UTVECKLING
I SVERIGE.
"Distriktlogerna hava till stamfader den 1882 i Stockholm inrättade
s. k. huvudlogen", skriver Oskar Petersson i sin "Godtemplarordens i
Sverige historia". Påståendet är formellt riktigt, ty "Huvudlogen för
Stockholms stad" — eller, som den vanligen benämndes, "Stockholms
huvudloge" — var verkligen den första sammanslutningen av
distriktloge-karaktär inom godtemplarrörelsen i Sverige. Som det allra första
ursprunget till distriktlogesystemet torde man emellertid böra beteckna den
indelning av storlogeområdet i "distrikt", som inom den "malinska"
ordensgrenen verkställdes 1882. Distrikten, som till en början voro sju till
antalet, leddes av varsin "distriktdeputerad", och dessa befattningshavare
hade till uppgift att leda och organisera verksamheten inom resp. distrikt.
Någon organiserad och av storlogen erkänd sammanslutning emellan
logerna inom resp. distrikt fanns från början icke, men "distriktmöten"
förekommo dock på en del håll.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
