Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menten, så att de själva få den lagstiftande och därmed även den
verkställande makten i sina händer". Biskopen fann det solklart att
Godtemplarordens världsförbättrarplan "pä inga andra villkor kan
genomföras". "Men en nykterhet, som skall betalas med samhällets
sönder-splittring och ruin synes väl dyr", tillade han.
Biskop Landgrens motvilja mot godtempleriet bottnade alltså
förnämligast däri att genomförandet av Godtemplarordens program enligt hans
övertygelse måste förutsätta en genomgripande demokratisering av
samhället. Och någonting dylikt kunde den gamle prelaten inte gärna vara
med om. Emellertid fanns det hos godtemplarismen, även bortsett från
dess radikala inställning till själva nykterhetsproblemet, åtskilligt annat
som skrämde biskopen och väckte hans antipatier. Han fann det
"misstänksamt" att godtemplarne trodde sig kunna böta dryckenskapen
genom att "inleda arbetarklassen i den stora världens flesta ovanor".
Kristendomen vill föra drinkaren "tillbaka till hemmet och familjelivet", och
åt dem som sakna hem vill den "bilda kristliga umgängeskretsar".
Godtemplarne åter syntes anse att förströelser och nöjen utomhus vore
"alldeles oundgängliga för folkets moraliska förbättring". Därför ansågo sig
godtemplarne böra "göra de lägre folkragren delaktiga av den stora
världens bekvämligheter. Dit höra tebjudningar, baler, utfärder dels på
ang-båtar, dels på järnvägar, därjämte musiktillställningar, tal och lovsånger
över Ordens bedrifter". För att göra det hela riktigt lockande ur "det
lägre folkets" synpunkt hade man skaffat sig "grader av ämbetsmän och
värdigheter, som överstråla den ena den andra, och en kostymering över
bröst och axlar om möjligt jämförlig med excellensens och
serafimerrid-darens". När man nu visste att "fåfängan och högfärden är ett
blindskär, mot vilket tusende familjers och enskilda personers levnadslycka
ärligen krossas", kunde man sannerligen icke begära att prästerskapet skulle
"understödja en sådan riktning", så mycket mera som
"godtemplarsäll-skaperna även trampa vilodagens helgd under fötterna". Godtemplarne
själva anförde ju gärna att den kristliga kärleken kunde bjuda oss att
övergiva sådana levnadsvanor, som på något sätt kunde bliva en snara
till fördärv för vår nästa. I så fall vore det icke rätt av dem, att genom
"prakt och flärd giva näring åt en helveteseld, som tärer på nationens
livsrot".
Biskopen förklarade emellertid med stor skärpa att "den som ej kan
på annat sätt stävja sin fyllerilusta, är ju förpliktad till absolut
avhàllsam-het". För en präst kunde det också stundom vara en plikt att helt avstå
från bruket av berusande drycker, såsom exempelvis i sådana församlingar
19
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
