Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obönhörligt av de nackstyva förstakammarherrarna, som icke ville rucka
på den bestående ordningen i varken det ena eller andra avseendet.
De enda förändringarna på rusdryckslagstiftningens område som skedde
under flera år, var vissa skattehöjningar, vilka dock betydde litet om ens
något för folknykterhetens höjande. Brännvinsskatten höjdes bl. a. år
1888 med tio öre pr liter till femtio öre. Efter åtskilligt utredande
återinfördes ölbeskattningen år 1903. Samtidigt lades en särskild skatt på
punschen. Brännvinsskatten höjdes ävenledes till 6 5 öre pr liter. Av
ifrågavarande skatt erhöllo sedan gammalt de brännvinsförsäljande
städerna samt hushållningssällskapen viss del, liksom sedermera även
landstingen. Därigenom blev det allmänna synnerligen beroende av
brännvinsinkomsterna, vilket gjorde frågan om rusdryckernas avskaffande i en
framtid mera komplicerad och väsentligt svårare att komma till rätta
med.
Vid 1913 års riksdag beslöts en omläggning av beskattningen pä det
sättet, att hela skatten skulle gå till staten och kommunerna och
landstingen successivt frigöras från det direkta beroendet av brännvinsmedlen.
Kvar står dock alltjämt landstingens och stadskommunernas ekonomiska
intressen i alkoholhanteringen beträffande den ordinära beskattningen av
företagen.
Med genomförandet av 1913 års beslut har staten i stället blivit
alltmera beroende av alkoholinkomsterna. Dessa uppgingo för statens
vidkommande 1913 till 50,76 miljoner kr. och har sedan ökat varje år,
så att t. ex. 1922 var summan uppe i 125,01 milj. kr. Under perioden
1913—22 utgjorde alkoholinkomsterna 10,9 proc. av statsverkets samtliga
inkomster och de täckte 11,9 proc. av statens samtliga verkliga utgifter.
För att ännu en gång citera "Handbok i alkoholfrågan" konstateras
där, att det statsfinansiella beroendet av alkoholhanteringen är högst
betydande och att det allmännas ekonomiska beroende av
alkoholinkomsterna är "ett av de mäktigaste hindren vid alkoholkonsumtionens
nedbringande".
Ett gammalt krav från nykterhetsfolket, som många gånger fördes
fram i riksdagen, var det lokala vetot. Redan 1893 väcktes en motion i
detta syfte av riksdagsman Joh. Andersson i Tenhult. Motionen i fråga
fick ett livligt stöd av landets nykterhetsvänner, men blev naturligtvis
avslagen av riksdagen. Motioner av detta slag väcktes sedan upprepade
gånger, utan att vinna bifall. I andra kammaren har dock flera gånger
uppnåtts majoritet för det lokala vetot, men senaten har sagt sitt
blek-lagda nej.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
