Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enskilda motionärer i riksdagen ha även framfört förslag om förbud. Sà
var fallet vid 1887 och 1892 års riksdagar, da riksdagsman E. Thermenius
från Örebro län yrkade pä brännvinsförbud, och 1890 väcktes motion av
riksdagsman J. Eriksson, Norrby, om brännvinstillverkningens successiva
avveckling. Erinras bör vidare om högermannen Jonssons i Hökhult
bekanta motion 1907, vari yrkades pa utredning om brännvinsförbud.
Detta bifölls av andra kammaren med tre rösters majoritet, men första
kammaren sade sitt vanliga, stereotypa nej. 1908 kom motionen igen
och bifölls nu av den folkvalda kammaren med sex rösters majoritet.
Avslag i första kammaren. 1910 godkände andra kammaren hr Jonssons
framställning utan votering. Beslutet torde fä anses vara influerat av
de goda verkningarna av det tillfälliga förbudet under storstrejken 1909.
Sistnämnda år anordnades av nykterhetsrörelsen, på initiativ av
kanslirådet G. H. von Koch, en allmän folkomröstning för att utröna folkviljan
i förbudsfrägan, varvid 1,884,298 män och kvinnor över 18 år uttalade
sin anslutning till ett förbud och endast 16,851 röstade emot.
Denna förbudsvilja avspeglade sig vid riksdagsmannavalet 1911, vilket
ju ägde rum enligt de nya rösträttsbestämmelserna, då förbudsmajoritet
uppnåddes i andra kammaren.
I november 1911 tillsattes av den Staaffska regeringen den stora
kungliga nykterhetskommittén, som fick sig ålagt, att dels utarbeta förslag
till Göteborgssystemets revidering, dels lägga fram förslag till lokalt veto
samt slutligen utreda själva förbudsfrågan och framlägga förslag till en
förbudslag. Kommitténs ordförande var nuvarande landshövdingen S. H.
Kvarnzelius och kommittémajoriteten bestod av kända personer i ledande
ställning inom nykterhetsrörelsen. Bland ledamöterna märktes vidare
den sedermera ryktbare dr Ivan Bratt.
Utöver de här ovan nämnda direktiven för kommittén, fick den under
utredningsarbetets gang till sig remitterade flera utredningsuppdrag. Inte
mindre än ett tiotal viktigare utlåtanden tillkommo efter remisser till
nykterhetskommittén, vilket medförde att arbetet med den stora
uppgiften fördröjdes åtskilligt, och först den 5 augusti 1920 avlämnades det
över 500 sidor stora betänkandet "med förslag till lag om alkoholvaror
m. m.", inrymmande en utförligt motiverad förbudslag. Betänkandet
sändes ut på remiss till myndigheter av skilda slag, vilkas utlåtanden i
regel gingo i avstyrkande riktning. Annat kunde ju heller inte väntas,
ty våra myndigheter bestå av personer, som själva icke på minsta sätt
kunna fatta betydelsen för människorna att leva helnyktert och ännu
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
