- Project Runeberg -  Femtio års godtemplararbete i Sverige : en minnesskrift /
333

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade danskarna arrangerat en tablå från scenen. Till tonerna av ’Der er
et yndigt Land" skred en ung flicka, bärande dannebrogen, in på scenen.
Så kom Sveriges flagga till tonerna av "Du gamla, du fria", Norges till
"Ja, vi elsker" och Finlands till "Suomis sång". Då brakade den första
applådsalvan loss. Rent spontant kom den, liksom en hälsning till de
närvarande finnarna och en försäkran om att när den nordiska
godtemp-larungdomen nästa gång samlades skulle Finlands ungdom vara med. Så
kom nation efter nation, envar flagga inburen efter tonerna av sitt lands
folksång och när till slut gruppen fullbordades med den väldiga
godtemp-larflaggan ville applåderna aldrig ta slut. I mer än ett ungdomsöga
glänste hänförelsens tårar och mer än en kände att han eller hon var en
länk i den kedja, som famnar hela världen. Det var ett starkt och
betagande minne.

Men starkast mötte jag dock Godtemplarordens internationella
karaktär under en resa, som jag förra vintern gjorde i Sönderjylland, detta
minnesrika land, som ursprungligen var danskt, men så blev tyskt och efter
50 år blev danskt igen, vi få hoppas för alltid. Men det är minnesvärt
också på ett annat sätt: Danmark återfick det utan att behöva slåss för
jordbiten, vilket kanske inte allt för ofta inträffar i världen.

Ibland förefaller det nästan som om man mötte internationalismen
allra starkast hos de verkligt och övertygat nationella. Danskar i
allmänhet äro nog mera nationellt sinnade än svenskarna — ordet nationell
här taget i sin bästa betydelse. Men av alla danskar torde inga vara så
nationella som sönderjyderna. Det är ganska naturligt. De ha i ett halvt
århundrade tillhört ett land, med vilket de intet hade gemensamt, så
bli de en gång oväntat fria och naturligtvis skola de — för att fritt
omskriva ett gammalt talesätt — bli mera danska än danskarna själva. Det
finns inte ett hus i Sönderjylland — undantagande de få tysksinnades
— utan att det finns en flaggstång från vilken Dannebrogen vajar, det
finns ingenstädes man så övertygat sjunger "Der er et yndigt Land" som
just i Sönderjylland och det är för övrigt en av de få, om icke rent av
den enda, danska provins, där man sjunger också den sista vers, som talar
om det "blöde Sprog" men vilken vers ströks efter dansk-tyska kriget, då
det skulle anses som en utmaning mot Tyskland med hänsyn till
Sönderjylland.

Här, i denna sant patriotiska miljö, mötte jag, kanske starkare än
någonsin tillförne, en fläkt av Godtemplarordens internationalism, här
mötte jag, bland dessa grånade mannar, som en gång fötts danskar, varit
tyskar i 50 år och nu åter voro danskar, en erinran om att I. O. G. T:s

333

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:00:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iogt50/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free