Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Den sagan är om tid som flytt för länge, längesen
då ännu över jorden låg mystikens trolska sken.
Om löftesrik förhoppning åt de ringa på vår jord,
om dolda krafters tysta verk förtälja sagans ord.
I solig söder stod en gång vid Lågo Gardas strand
en lantlig kyrka utan prål i yppighetens land,
och från dess stapel, byggd av trä, en sällsam klocka hang,
och fjärran över sjö och land man hörde hennes klang.
Och släkte efter släkte gick till ro i gravens mull
men med vart släktled klockans ton ljöd mera rik och full
det var som om var bön, som gått från fromma läppars par,
som ton i klockren harmoni på jorden stannat kvar.
Och stapeln själv drack sol och klang i långa seklers år
som knoppen dricker ljus och glans, förrn den i blomning går;
och när i blomman etervåg står upp som kraft i frö,
vi skulle då en enda ton i stapelns virke dö?
För varje gång som klangen bars utöver sjö och skog
och tills den, milt förtonande, i vindens susning dog
en liten rest sig dröjde kvar, att, fastän fängslad då,
en gång ur sina bojor löst till andra släkten gå.
Den enade i rytmisk gång atomers virveldans
och gav åt skara, stum och död, sitt liv av resonans,
och så en dag av konstnärns hand sköts rigelen ifrån,
och cremonesarn gav igen sitt sekelgamla lån.
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
