Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska fragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest upprörande fallen var mordet på en beskedlig
pacifistisk redaktör, Mr Skeffington, som en engelsk
officer lät arkebusera efter ett par dagars
fångenskap.
Under dessa hemska dagar fick Dublins
befolkning lida oerhört. Hundratals fredliga medborgare
blevo nedskjutna på gatorna, och icke ens i källrarna
var man säker för kulor. Talrika offentliga och
privata byggnader förstördes. För varje dag steg
förbittringen mot rebellerna, och det blev allt mer klart
att upproret ej hade karaktären av en allmän
folkresning utan endast av en desperat demonstration
av ett antal exalterade svärmare.
På lördagen den 29 april utfärdade Pearse
en ny proklamation, vari han förklarade kampen
hopplös och manade sina män att sträcka vapen.
Men först följande dag gåvo sig två under befäl
av Constance de Markievicz och Eamon de
Valera stående avdelningar.
Samtidigt med upproret i Dublin förekommo
några enstaka utbrott i andra landsändar, ss. Mayo
och Galway, där militären snart återställde
ordningen. Inalles hade 3,000 människor blivit dödade och
sårade.
Nu kommo efterräkningarna. Belägringstillstånd
hade införts redan på upprorets första dag, och de
tillfångatagna rebellerna ställdes inför krigsrätt.
Alla de sju undertecknarna av proklamationen blevo
arkebuserade, jämte åtta andra. Padraic Pearse
avrättades den 3 maj, James Connolly den 12 maj.
Under dessa nio dagar försiggick en märklig
omsvängning i den allmänna opinionen, såväl inom som
utom Irland. Upproret hade förorsakat Dublins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
