Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »The irish question»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och under egna baner, blevo Södra Irlands tappra
söner förvägrade dessa dyrbara rättigheter; de
bemöttes med misstroende och förakt, de blevo
instuckna bland främmande regementen som inkasserade
äran av deras bragder. Icke ens på det blodiga
slagfältet, där de dock hävdade sina traditioner
såsom världens yppersta krigare, underlät man att
låta dem känna att de tillhörde en mindervärdig ras.
Nu kanske Ni förstår att engelsmännen ej gjort
sig älskade i Irland!
Man tillvitar oss okunnighet, lättja, opålitlighet,
slösaktighet; man påstår att vi alltid varit
dryckeskämpar, slagskämpar, duellanter, som aldrig kunnat
leva i fred inbördes, samt att vår krigföring varit
behäftad med avskyvärda grymheter.
Men huru skall man begära att konst, vetenskap
och lärdom skola kunna blomstra i ett land, där
kyrkor och skolor brännas, där folket drives från
gård och grund, där ungdomen växer upp i
fattigdom och trasor?
Vem vill arbeta och spara då han aldrig vet vad
morgondagen bär i sitt sköte?
Vem kan undra på att man söker sin tröst i
bägaren, att man varken frågar efter sitt liv eller
andras?
Då våra vänner engelsmännen tala om våra
inbördes fejder kan man ej underlåta att erinra sig
liknelsen om grandet och bjälken. Då Irland ännu var
ett fritt land fingo engelsmännen oupphörligt stryk
av romare, vikingar och fransmän, och sedan
fortsatte de att slåss inbördes. Vad betydde de irländska
klanhövdingarnas små skärmytslingar mot de
oavbrutna fejderna mellan Englands baroner, mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
